Och så kom självaste Midsommarafton där vi vältrade oss i sol, värme och doften av liljekonvalj. Inte.
Det kan ha varit den rent vädersmässigt kallaste, pissigaste Midsommar jag genomlevt i mina 30-någonting år. Som traditionen bjuder hade vi samlats med familj och vänner och annat löst folk i en fin nationalpark här i området.
Och där stod vi enträget och hoppade upp och ner för att behålla värmen i våra köldstela kroppar och vägrade ge med oss trots att varje människa med ett uns vett i skallen för länge sedan hade packat ihop och åkt hem till en varm soffa, tänt en brasa och hetsätit varma bullar under en filt. Men vi svenskar är inte vettiga när det kommer till sådant här, för traditionen är helig och vi S K A fira Midsommar om det så är det sista vi gör.
Så det blev picknick, dans kring midsommarsång, fiskedamm, ansiktsmålning (för de små) och allt man kan tänka sig att en sådan här dag bör innehålla. Utom solen då. Regn, piss och blåst var däremot väldigt närvarande.
Och ärligt talat, vädret behöver ju faktiskt inte betyda så mycket när man har sina nära och kära omkring sig, och källen spenderades sedan med just dessa. Så det var stickade ulltröjor och jackor på, resten av värmen tog kääärleken hand om. :)
 |
| 3 av 5 systrar i Midsommarkylan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här är du varmt välkommen att tala ur skägget! :)