Julefrid efterlyses!

God fortsättning kära du!

Ja, då var julafton avklarad i det här huset och det blev väl ungefär...well, lite, lite värre än jag föreställt mig. Att fira jul själva tyckte varken jag eller maken var speciellt skojsigt, men vi hade ändå bestämt oss för att göra det allra bästa utav det.

Jag började ju min morgon med att kliva upp klockan sju och åka in till akuten med min bäbis och missade därmed den mysiga julfrukost som min syster och svåger ordnat för oss. Buhuu. Maken och min äldsta flicka åkte dit iallafall och efter ett par timmar kunde även jag åka ifrån sjukhuset och påbörja julen lite grann.

Under dagen fick vi finbesök av två underbara jultomtar som delade ut presenter till småtjejerna och det gjorde mig otroligt glad att vi fick med den biten i vår jul iallafall. Hade känts en aning fånigt om min man plötsligt avlägsnat sig och dykt upp som jultomten, just med tanke på att det bara var vi hemma. Så tack tomtar! Ni blev ljuspunkten på dagen. :)

Vi gick också all in med härlig julmat som vi jobbade med i köket hela dagen. Allt hade kunnat bli rätt bra, men lagom till att vi skulle försöka ta lite mysiga julfoton (vilket jag av erfarenhet vet bör göras innan man äter och får såsfläckar på kläder och i håret) så var vår treåring på uruselt humör. Min sinnesstämning var sannerligen inte bättre, säkert mycket på grund av den dåliga nattsömnen kombinerat med svintidig morgon.

När det var dags att sätta sig vid middagsbordet storgrät treåringen, maken var trött och irriterad och jag svor en ful och ytterst o-julig ramsa och kände mig i största allmänhet som Grinchens mindre charmerande syster.

Den härliga julmaten avnjöts sedan under suckar och stön och sjuttioåtta trötta uppmaningar om att "snälla N, kryp ut från bordet nu och kom och sätt dig och ät", "jo, du kan visst äta den där potatisen, sluuuuta nu". Vi kände oss som två sura poliser och det var först när vi lade ner hela projektet och gick in och dansade runt granen (med massa gosedjur emellan oss för att nå runt hela granen) och öppnade julklappar som det blev lite roligare att finnas till.

Kvällen avslutades ändå bra med mys och saga och efter barnnattning en film att slappna av med för föräldrarnas del. Men fira jul själva gör vi nog icke igen. No Sir!

Tomtebesök

Julängeln

Åh så befriande enkelt att fota med sovande barn

Så här såg vi ut halva kvällen. Oh the joy of Christmas spirit....

Sweet potatoe pie, kalkon, jello med grädde och hallon, waldorfsallad...yum!!

En av oss var iallafall glad. :)

Äntligen slappa i soffan

Juldagsmorgon i ny zebramorgonrock

Dan före dan...och bäbis på akuten

Imorgon julafton!

Det blir en väldigt speciell jul med tanke på att jag och min lilla familj för första gången kommer att fira helt själva. Jag och min man kommer båda från stora familjer och är vana vid att fira julen med stora härliga grupper av älskade familjemedlemmar. Det kommer verkligen att kännas SÅ märkligt att vara bara vi fyra imorgon.  :(

Familjen är en stor anledning till varför jag älskar julen så mycket. Det och min mammas underbara julmat. Vi äter nämligen inte svensk julmat i vår familj. Eftersom min mamma är dansk och pappa är svensk och båda två i perioder bott i USA valde de för många år sedan att köra en helt egen variant av julmat och adopterade därför den amerikanska traditionen. Så jag är uppväxt med kalkon, stuffing, sweet potatoe pie, waldorfsallad, jello osv. ÅÅÅH vad jag älskar det!

Så imorgon kommer jag och maken att jobba halva dagen i köket för att försöka återskapa min mammas julmat, helt på egen hand. Spännande...och en liten, liten aning tragiskt att laga all mat till bara oss fyra (well, tre, babyn äter ju mest på mig). Vi skulle ha varit i Danmark i år, men fick ställa in de planerna på grund av förlossningen. Jag hade sedan tänkt att vi kanske skulle haft gäster hemma på jul, men i och med att jag nyss fött barn var det svårt att våga göra alltför många planer, då jag inte visste hur jag eller babyn skulle må. 

Och igår fick vi faktiskt åka akut till barnsjukhuset med vår lilla bäbis som fått någon slags infektion i ena bröstet. Rött och svullet och kräver antibiotika i tio dagar. Hon verkar trots allt må ok, men jag var som ett nervvrak igår. Superorolig för henne och bara allmänt så himla ledsen. Jag grät och grät (kanske en försenad Baby Blues?) och kände mig bara ännu värre när jag knappt orkade ge min äldsta flicka den uppmärksamhet hon behövde på kvällen. Något jag annars varit särskilt noga med sedan vi kom hem med hennes lillasyster.

Sedan blir det återbesök på sjukhuset imorgon. Yep, på självaste julafton alltså. Yippie... Så där kommer jag att sitta imorgon medan andra myser hemma med nära och kära. Hoppas att antibiotikan hjälper nu iallafall.

Lite bilder på bäbisskapet

Gostrollet

Mormor

Morfar

Stolt storasyster

Syskonkärlek

Bildbomb från förlossningen

I en vecka har min lilla baby funnits på jorden nu.
Det har varit en vecka av zombie-status på grund av riktigt hackig sömn och världens förkylning som slog ner över mig i stort sett samma dag som vi kom hem från BB. Halvtaskig start, men det är ok. Jag är världens lyckligaste zombie. :)

Mitt modershjärta har svällt till dubbel storlek och det är liksom ursäktat att en miniterrorist håller mig vaken om nätterna, så länge miniterroristen är så avväpnande söt som hon nu är.

Jaha, nu har jag iallafall knäckt koden. Det som sätter igång en förlossning för mig är varken ananas, färdknäpp eller att springa i trappor. Det är att helt enkelt skita fullständigt i förlossningen.
Samma torsdag kväll som jag skrivit ett inlägg om att jag struntar i detta med att föda barn och drog och handlade julgran istället, så satte värkarna igång. :)

Sov ingenting den natten på grund av värkar blandat med några deciliter nervositet. Klockan fyra ringde vi BB och fick rådet att åka in, så barnvakten ringdes in och vid 5-tiden på morgonen var vi på väg till BB Sös.

Öppen 4 cm när vi kom in och fortsatte så i bra takt fram till klockan 10 då min kropp tyckte att det var läge att stanna av vid 7 cm. Trots elaka värkar som jag tog bra med hjälp av Dykmetoden (att följa med ner i värken genom att fullkomligt slappna av, väldigt effektivt, kan berätta mer om den vid tillfälle), så stannade jag kvar på 7 cm. Frustrerande!

Så vi bestämde oss för att ta hål på hinnorna för att öka takten lite, och då fick jag ryggmärgsbedövning eftersom jag med bakgrund av vad som hände under min förra förlossning vägrade ta hål utan riktig bedövning. Två gånger var de tvungna att sätta om Epiduralen eftersom den inte fungerade den första gången. Där någonstans fylldes jag av en enorm oro att smärtlindringen inte skulle fungera och att jag inte skulle överleva denna förlossning...

Men TACK OCH LOV fungerade den till slut och jag kan inte med ord beskriva vilken skillnad det gjorde. Jag som varit halvt medvetslös av utmattning från smärtorna jag tagit i nästan 20 timmar utan någon smärtlindring, fick plötsligt helt ny energi. Jag kunde prata, skratta, käka kexchoklad och var kort sagt som en helt ny människa. Jag KAN inte förstå de kvinnor som envisas med att föda barn utan Epidural. Ni ANAR inte vad ni missar!! Man kan plötsligt njuta av förlossningen, känna sig glad mitt i förloppet!

Krystningen var vidrigt seg denna gång. Jag var rätt utpumpad på kraft igen vid det laget. Min underbara man och världens finaste barnmorskor stöttade mig dock igenom det sista provet och till slut klockan 17.45 på fredagen 12 december fick jag äntligen hålla i min lilla dotter.

Fullkomlig kärlek har varit det jag känt sedan dess. Jag är så dödsförälskad i denna lilla människa och känner utan ett uns av tvivel att det har varit värt hela denna långa, tröttsamma resa att bära och föda henne till världen. Helt otroligt.

Bildbomb från förlossningen

Full koncentration mitt inne i en värk

CTG-koll

Det är över, det är äntligen över!!

Första stunden hos pappa

Små underbara fossingar :)

Världens bästa besök på BB: familjens luciatåg

 

Systrarnas första möte

Moster får hålla lilltrollet

Mitt fina lilla troll med sin stiliga kalufs

Redo för hemfärd

Lilla älsklingen

Mina underbara barn tillsammans

Min fina man skrev några dagar senare ett inlägg på facebook som jag rördes mycket utav. Han beskriver känslan av att bevittna en förlossning, och jag tyckte det var så väl uttryckt att jag tar med det här på bloggen idag också.

"It seems fairly reasonable to me why parents tend to turn somewhat religious or at least a little spiritual, when having been part of the birth of their own children.

Being able to see yourself and the partner you love projected onto and merged into another little human being is so ultimately natural that it almost seems supernatural. Although I am a religious man myself, the cliche of childbirth being a miracle, really is not a cliche at all.

December 12th, I witnessed my wife run five consecutive marathons , lose nearly an entire litre of blood, and finishing by solving the impossible equation of 1 minus 1 equals 2. (and she does not even think she is good at math)

Whoever came up with the idea that women should be called the weaker sex, obviously never had children. I feel keen to prostrate myself in front of any woman who ever gave birth to a child. They are truly miracle makers, and we men merely contributors.

Life is indeed awesome."

Hon är här!!

12/12 kl 17.45 kom äntligen vår ljuvliga flicka.
Helt fantastisk känsla och sååå mycket kärlek!

På västfronten intet nytt

Nä hörrni, nu skiter jag i det här med att föda barn. Åker och köper julgran istället. 

Dagen D

Jaha... Dagen D och här sitter jag.

Ingen baby i sikte och jag har nog aldrig känt mig så här uttråkad förr.  Dagen har bokstavligen släpat sig fram med blytung himmel och evigt mörker. Jag känner mig som en trött tidsinställd bomb som när som helst kan explodera och vågar därför inte göra så mycket annat än  att driva runt i och kring huset.

Det här slapp jag uppleva sist, eftersom min dotter kom på planerat datum men NU förstår jag hur hopplöst frustrerande det är för alla dessa kvinnor som går och väntar och väntar och väntar på att en förlossning ska sätta igång.

Både jag och min man sover eländigt just nu eftersom vi båda är på spänn. Förstår inte hur han lyckas koncentrera sig på jobbet på dagarna...

Well, en liten utflykt lyckades jag göra idag iallafall. Åkte till centrum här i stan och köpte en ananas.  Fick nämligen tips om att ananas sägs innehålla något ämne som kan sätta igång förlossningen. Så nu har jag typ slukat hela och väntar spänt på resultatet.

Väntar, väntar och väntaaar...

Dagishämtning och ananasinköp på G.

Käpprätt åt Nangijala

Ge mig tålamod. (Nu! På en gång!)

Imorgon är den stora DAGEN. Dagen då förlossningen är beräknad och jag kan inte nog uttrycka hur fysiskt redo jag är för detta. Min kropp vill liksom inte vara med om det här längre. Så spänd, trött och svullen jag känner mig vid minsta rörelse borde endast pensionerade sjölejon få tillåtelse att känna sig. Tyvärr tycker jag inte det känns som att det kommer att hända något det närmsta dygnet. Orka gå över tiden! :( Min dotter födde jag på beräknat datum, så någonstans hade jag liksom trott att även denna lilla krabat skulle komma ganska punktligt.

Jag har i alla fall lyckats handla mat idag och bestämde mig dessutom för att mysa till eftermiddagen med att baka pepparkakshus med min dotter. Kanske borde sparat det till en annan dag...
Allt gick käpprätt åt Nangijala!

Pepparkakstaket gick sönder på flera ställen, sockret kletade ihop sig så jag inte lyckades "limma" ihop huset förrän efter tre fumliga försök och jag brände slutligen fingret rätt illa på glödvarmt flytande socker och har sedan suttit resten av kvällen ylandes av smärta med handen i isvatten. 

Well, lilla N tyckte i alla fall att vi hade jätteroligt och hon fick äran att dekorera hela huset alldeles själv. Mycket stiligt resultat!

Min treårings fantastiska kreation

Tre dagar kvar....

Hemma med en liten febersjukling idag.
Jag hoppas verkligen att detta är något som går över snabbt med tanke på att vi när som helst kommer att ha en förlossning som drar igång. Jag vill ju helst inte att min lilla tjej ska vara sjuk när hon lämnas till barnvakt...

Apropå detta med barnafödande så har jag nog börjat känna en viss tillförsikt inför förlossningen, som ju hittills skrämt mig halvt till döds bara vid blotta åtanken. Jag är en aning coolare denna vecka och känner att det kommer nog gå trots allt det här (hoppas inte att jag får äta upp de här orden sedan...). Ett visst lugn har lagt sig över mig och nu känner jag istället mest otålighet över att komma igång.

Varje natt tänker jag att "det KAN bli i natt som allting sätter igång". Följaktligen sover jag inte toppenbra, eftersom jag är lite på spänn hela tiden. Det är en otroligt prövande sak detta, att inte ha minsta aning om när hela förloppet kommer att sätta igång. Jag måste liksom stå i känslomässig givakt hela tiden. Väskan packad, BB-telefonnummer inlagda i mobilen, kroppen laddad med pasta (och rätt mycket andra slags kolhydrater av mindre uppbyggande sort, hehe), barnvakter förvarnade, huset städat, Yes Sir! Alltid redo!!

Tre dagar kvar till due date. Suck, vill bara verkligen att detta ska vara över nu!

Hörru, kom uuut nu!!

Pimpa dockhus

Jag och lilla N har suttit och pysslat med dockhuset hela morgonen. Det börjar likna något.
Nu fattas mest bara möbler.

Det är verkligen mysigt att kunna sitta tillsammans, min lilla tjej och jag och ägna oss åt kreativa saker. Jag märker hur bra hon mår av att få egentid med mig så här och jag vill passa på att utnyttja varje minut med henne nu innan det kommer en ny liten människa som kommer att kräva ganska mycket av min energi.

Här har vi dockhuset so far:

Dockhuset före

Dockhuset efter

Vardagsrum

Sovrum

Köket

Hallen

Badrummet

Huset efter

Så här trött blev hon efter pysslandet. Jag var borta i fem minuter och hittar henne helt väck på soffan. :)

Grafiskt svart-vita posters

Hittade en sida igår som heter nordic design collective. Det är en nätbutik som specialiserat sig på att lyfta fram duktiga nordiska designentreprenörer och du kan hitta alltifrån inredning, smycken, tavlor och accessoarer där.

Jag har för tillfället snöat in lite på det grafiskt svart-vita och hittade några intressanta posters som kanske även faller dig i smaken? Du hittar alla posters här.

Gratis julmönster att printa ut

Gaah, igår trodde jag nästan att förlossningen startat!

Jag var helt fullständigt utslagen hela dagen. Kände mig närmast sjuk och hade smärtor i magen. Vill minnas att min förra förlossning startade på ett likartat sätt, så jag var känslomässigt på helspänn igår.

Låg svag och darrig i soffan och vilade så gott det gick medan en rastlös treåring studsade runt mig, över mig, på mig under oavbrutet Pippi Långstrump-tema-sjungande.

Well, inget hände under natten och idag har jag varit på fötter igen. Så falskt alarm, antar jag.

Tänkte tipsa om en bra pysselsida där man kan ladda ner fina mönster helt gratis. Till exempel till julklappsetiketter, inslagningspapper och adventskalendersiffror mm. Sitter man som jag och renoverar dockhus till sina barn kan man med fördel även använda dessa mönster som tapeter till dockhusväggarna. :)

Du hittar Kreativa Karins blogg här