Weekend i Roskilde

Så bryter vi tystnaden.

I 20 dagar har jag varit inaktiv på denna lilla blogg. Längsta uppehållet sedan jag startade blogga i maj förra året. Anledningen? Distraktioner. Resor och småbarnsliv. Men kanske mest av allt: tankar kring bloggens fortsatta liv eller död. Att blogga eller att icke blogga... Har just nu svårt att avgöra vad jag vill med min tid och mitt liv. Lite för mycket, som vanligt.

Sedan mitt första blogginlägg såg dagens ljus har det nu gått precis ett år. 145 inlägg publicerade. En graviditet har avslöjats, en förlossning har överlevts, självkänsla har diskuterats och känslomässiga passionsfrukter har odlats. Bland mycket, mycket annat.

I skrivande stund har bloggen haft 34 983 visningar från människor i när och fjärran inklusive länder jag knappt visste fanns. Superroligt!

Absolut populärast har mina inlägg om kroppsformer varit, där jag beskriver hur du kan tänka när du klär dig efter din egen unika kroppsform, äpple, päron, timglas eller rektangel.

Jag älskar att läsa era tankar och reaktioner på mina texter (kommentarerna hamnar oftast i mitt facebook-flöde dit jag brukar länka mina blogginlägg). Tack för era uppmuntrande och roliga ord och åsikter!

Lite bilder från vår härliga Danmarksresa för ett par veckor sedan tänkte jag bjuda på idag.
Min fina svärmor firade 60 år och min lilla familj tog därför bilen och åkte hela den låååånga vägen från Stockholm till Roskilde (tog nästan 11 timmar p.g.a. alla stopp vi fick göra med hungriga, kissnödiga, trötta småbarn...pust!). Men en FANTASTISK helg blev det iallafall. Voilà!

På väg över Öresund! Mamman, ballerinan och leoparden.

Leopardbabyn är taggad för att träffa farmor i Roskilde. :)

Min svägerskas underbara autentiska hus utanför Roskilde

A room with a view. Seriöst, att vakna och se rapsfälten och körsbärsträden i full blom utanför fönstret!

Maken njuter. Frågan är om det är frukost i solen eller att vara i sitt hemland han njuter mest av.

Den underbara soulen skiner idag!

70-talet ringde och vill ha tillbaka sitt schampo...

Se mitt barn, det här kallas frid och andrum.

De vackra rapsfälten precis intill huset. Någon mer än jag som får lust att dyka rätt in?

Nangijala ligger i Roskilde. Who knew?

Precis på den här bänken tror jag att jag ska hångla med min man nån dag. :)

Barnvagnspromenaden fortsätter genom idyllernas idyll

Konst på husvägg i Roskilde centrum

Festligheter och loppisfynd

God kväll!

En riktigt härlig helg har vi haft här med strålande sol, Junibacken, loppis och 30-års kalas hos några vänner.

Jag har tidigare tipsat om att besöka Junibacken när det regnar, men det går minst lika bra i solsken. Lite lätt klaustrofobi inne i Mumindalen då halva Svearike tydligen bestämt sig för att gå på Junibacken samma tid, samma dag, men inne i sagotåget var det mesta förlåtet. Verkligen jättefint och rörande. I slutet satt både jag och maken i tårar efter att ha fått se och lyssna till berättelsen om Bröderna Lejonhjärta.

Resten av dagen spenderades inne i Stockholm city med glass och lite shopping. Hade planerat att njuta av de berömda blommande körsbärsträden i Kungsträdgården, men det fanns icke en blomma kvar så långt ögat nådde. Haha! En vecka för sent tydligen. Oh well. Jag har inte varit inne i Stockholm city sedan november (!!!) när jag var gravid, så det var en sann fröjd för en stadsråtta som mig att få lite citypuls igen efter ett halvårs abstinens.

På lördagen var det megaloppis här i stan, så jag drog dit med småttingarna och fyndade några trevligheter. En fin blå blus (se bild nedan), en vit kappa, barnkläder, leksaker och annat smått och gott. Kvällen spenderades sedan med härliga vänner på ett fantastiskt mysigt 30-års kalas för min vän och tidigare rumskamrat. Det var så länge sedan jag och min man fick anledning att klä upp oss en smula och åka på fest. Blir liksom inte så mycket sådant med en liten bäbis, så vi njöt i fulla drag.

Lite bilder från helgen:

Dags att frottera sig i Astrid Lindgrens härliga värld

Mumindalen

Klättring i Sagotorget 

Hallå Trazan? The swede spot här!

Med viss övertalning får pappa smaka

Party dags! Blus fyndad på loppis

Vackra moster får hålla lilla köttbullen

Hur mår din självkänsla?

Jag ser ut som ett as!
Jag klarar inte det här.
Jag önskar jag såg ut som henne.
Jag kommer aldrig att hitta någon.
Inget jobb vill ha mig.
Jag är inte lika smart som honom.
Mina lår är för feta!
Det går inte, jag kan inte.

Helt ärligt. Händer det att du tänker på det här sättet?

Jag funderar just nu mycket över det här med självkänsla.
Läser en intressant bok som heter ”Finn din energikod” av Sanna Ehdin (kan varmt rekommendera om du liksom jag, är intresserad av personlig utveckling, kvantfysik och självläkning) och författaren skriver så här:

”En blomma är bara en blomma. Den lägger ingen värdering i det. Den tänker inte ”jag är fel, jag borde vara gul eller rosa”. Den tänker heller inte ”jag har fel rosa nyans” eller ”jag har för många blomblad”. Inte heller bekymrar den sig för att ”mina blad är för stora”! Den lägger ingen tid på sådant tänkande, för det finns inte i blommans värld. Den står där stolt och vacker och visar upp sig i all sin härlighet. Den bara är."

Och jag läser dessa rader med värkande hjärta och önskar så att jag och vi alla bara kunde slappna av och acceptera oss själva mer precis som vi är och som vi ser ut. Att vi alla kunde lära oss att dumpa de negativa tankar som drar ner vår energi och självkänsla. Inse att vi är olika slags "blommor" som ser ut och är precis som vi ska se ut och vara. Och att vi ska stå stolta och vackra i all vår härlighet, hur den härligheten än råkar se ut.

FATTA vad mycket värdefull energi vi slösar på att döma oss själva och andra! Och fatta vad som skulle kunna hända när vi sänker volymen på (eller helt stänger av) den inre negativa ”radiokanalen” som alltför ofta får spela sina ohyggliga B-låtar inom oss (där refrängerna låter ”jag är ful dabadii, jag är fet dabadaa, jag är dum, dobidoo, jag är fel, lalalaa…”.). Vi skulle frigöra en MASSA kraft som äntligen fick gå till det den vill och ska gå till: Att skapa stordåd i ditt och andras liv!

Om vi kan stänga av neggo-tankarna kan vi använda kraften till att tro på oss själva istället för att tvivla. Att våga satsa på utbildningen eller söka det där jobbet, att gå stolt och trygg i badkläder på stranden (yes, blek som ett lakan och med skönt dallrande celluliter), att öppna hjärtat för nya vänskaper, att skicka in sitt bidrag till tävlingen, att tro att man är värd att älskas villkorslöst, att gå efter sin dröm, att skita hundra procent i om modet eller det politiskt korrekta säger att man ska vara och se ut si eller så, att våga älska sig själv precis som man är skapt.

Jag jobbar ständigt på detta. Har kommit en rätt bra väg tycker jag, men har fortfarande mycket kvar. Jag tror att man i någon utsträckning behöver arbeta på att acceptera och älska sig själv och människorna i ens omgivning var enda dag. Förmodligen hela, hela tiden. 

Varje morgon sedan något år tillbaka står jag och pratar med mig själv i badrumsspegeln medan jag gör mina morgonrutiner. Jag vill inte återge ordagrant vad jag säger, eftersom det är väldigt personligt, men det handlar alltid om att stärka och bygga upp mig själv. Att se mig själv i ögonen medan jag påminner mig själv om att jag är bra, att jag duger, att jag är älskad, att jag kan, att jag är värdefull precis som jag är. 

Och vet du, jag kan uppriktigt säga dig att jag har förändrats och förfinats av denna knasiga lilla rutin. Min inre dialog är så mycket snällare än innan. Jag känner mig lugnare och mindre benägen att fundera över andras åsikter om mig. Jag vill utmana dig att testa själv i en månad (eller bara en vecka) och lägg märke till vad som händer inom dig. Do it!

Ha nu en fortsatt skön söndagskväll! Det är du värd. :)

Kärnan i allt är kärlek. Till dig själv, till andra och till livet.