Familjebilder

Wow, det är mycket dessa dagar.

I måndags kväll kom jag och min baby hem från en underbar familjehelg i Göteborg. Vi firade min kära mammas 60-års dag och det var fest i dagarna de tre. Jättehärligt! Vi passade på att ta en del familjefoton som jag ska visa här nedan tänkte jag. Vi är som ni ser en ganska stor familj med hela sex barn (till samma föräldrar, får man nog tillägga idag).

Och festandet är inte över! Denna helg är det namngivningsfest/välsignelse av vår nya lilla familjemedlem så redan nu är huset fullt av glada danskar på besök och även göteborgsfamiljen kommer upp imorgon. Sååå roligt!... Och sååå stressande. :-S

Både jag och min man har slitit hårt hela veckan för att förbereda inför gästernas ankomst. Byggprojekt har avslutats, väggar har målats, ny soffa har skruvats ihop. Jag är ju dessutom (tyvärr) en person som har väääldigt svårt för att ta emot gäster till ett skräpigt hem. Därför far jag runt som en påtänd vettvilling och skurar och bäddar, dammsuger och tvättar. Det ska liksom helst vara perfekt...och det BLIR det ju aldrig!

Det är en omöjlig ekvation för de flesta människor. Och där springer jag runt med bröstet i vädret medan jag bakar pajer, så den ammande babyn i bärselen iallafall får sin näring, även om den galna mamman glömmer sin egen näring i ambitionen att slå någon slags världsrekord i homestyling.

Ja, jag är medveten om att detta beteende inte håller i längden. Jag har sett skräckexempel på hur människor (oftast kvinnor, dessvärre) kan bli när de håller på så här alltför länge. Plötsligt säger kroppen ifrån (och omgivningen också). Jag ska stoppa detta. Snart. Ska bara handla först, och bädda först, och köpa tulpaner till vaserna först och...

Lite sköna familjebilder från helgen:

 

Svartvit familj

Göteborg nästa!

Gör mig klar för att ta tåget hem till Göteborg ikväll. Tillsammans med mina syskon ska vi nämligen fira min älskade mammas 60-års dag nu i helgen. Har längtat efter dessa dagar. Att få vara tillsammans så här som familj igen, utan våra respektive och barn (min lilla 8-veckors baby är undantaget), det har vi inte varit på säkert 10 år! Väldigt speciell känsla faktiskt.

Kommer sakna min kära man och stora tjej. Tog några bilder på henne och babyn idag som jag kan ha och titta på när jag saknar henne för mycket. :)

Tur att hon inte vet om ännu hur vacker hon är...Kära någon, se upp killar!

Hello Kitty Mama!

Måste bara tipsa.

Även om jag inte direkt älskar McDonald's måste jag ändå säga att just nu har de världens coolaste present i sina barnmenyer. Köper ni Happy Meal får ni ett par sådana här schyssta bågar (synd att kalla dem glasögon...skulle väl då snarare bli...plastögon?). Finns även med Turtlesmotiv.
Vem kan någonsin motstå? :)

McDonalds snyggaste kund  :)

Hello...mama!

Ljuvlig dag i Tyresta by

Vilken fantastisk dag! Vilket väder!

Solen brassar varm i ansiktet, snön glittrar och man MÅSTE bara gå ut på en promenad om man har möjlighet. Och har man inte möjlighet MÅSTE man bara se till att få möjlighet.

Och det är inte svårt att välja var man helst vill spendera en solig förmiddag. I renoveringsobjektet a.k.a vardagsrum eller ute i den förtrollande naturen? Jag tror jag tar naturen. :)

Renovering av vardagsrum pågår

I nära tre timmar har jag och lilla babyn stormnjutit av den friska luften, blå himlen och värmande vårsolen. Önskar ni kunde ha varit med och känt dofterna som fyllde luften där ute. Skog, hö från hästarna, rykande kaffe och grillkorv från lunchande skidåkare.

Ut till Nationalparken här i byn

Tyresta by

Babyns första möte med hästar

Var tvungen att köpa lite gott i den mysiga lanthandeln

 

Varför stockholmskan upprör

Nej. Det går inte längre att förneka. 

Dagen jag fasat för en stor del av mitt vuxna liv är här. Dagen då min dotter öppnar munnen och jag inser att det som kommer ut ur den lilla oskyldiga munnen... är inget annat än stockholmska! Och jag menar inte vilken stockholmska som helst heller. Det är renaste LIDINGÖ (uttalas med tjockt I)-dialekten. Trots att vi aldrig ens bott i närheten av Lidingö!?

Man vet att det är riktigt illa när en av huvudstadens egna urinvånare kommer fram till en och roat kommenterar dotters utpräglade stockholmska. Det hände mig igår.

Och nu undrar du (iallafall om du kommer från Stockholmstrakten. Alla som inte gör det fattar nämligen omedelbart): varför är detta upprörande? Är det så fasansfullt att prata stockholmska?

*Djupt andetag*

Kära vän. Du måste förstå. Jag må ha bott här i stan i 14 år, men jag är och förblir göteborgare. Mitt blod är inte rött. Det är blått och vitt. Trots att jag aldrig brytt mig ett smiskande smack om fotboll. (Kan möjligen ha något att göra med att min pappa i flera år var VD för IFK ”Blåvitt” Göteborg...).

Jag är liksom uppvuxen med göteborgs-lillebrorskomplexet, som mest går ut på att med trumpen min snegla upp på coola, självsäkra storebror Stockholm och förlöjliga hans backslick och dryga 08-dialekt (och sedan i hemlighet ändå vilja bo där, för det är ju där allt händer! Där finns jobben, kändisarna, butikerna, brudarna).

Och nu har jag levt bland dessa dryga 08:or i 14,5 år och lärt mig att de inte alls är dryga, utan snarare ganska underbara människor, som inte kan hjälpa att de föddes på en plats där de automatiskt låter en liiten aning stroppiga när de öppnar munnen. Och någonstans har jag ju förstått att det skulle bli så här om jag bildade familj på östkusten istället för västkusten. Men jag hade liksom tänkt att min göteborgska och min mans danska skulle jämna ut de språkliga effekterna här hemma. Ack vad jag bedrog mig.

Ta inte illa upp nu, kära stockholmare. Det är inget personligt. Men att höra sitt eget  barn...sitt eget kött och blod slanga loss på stockholmska och utropa ”Ammeh! Asså, mamma, jag sa faktiskt NEIIIIIYYY!” ...Det isar till i ådrorna som när en Black Army-supporter viskar okvädningsord i örat på ett Blåvitt-fan.

Jag måste ta en stund och bearbeta denna mörka insikt.

Göteborgare + dansk = stockholmare?

Sminkmonster

Eeeeh...någon som lånat mitt smink, möjligen?
Men ok. Skuggan tar verkligen fram den vackra blå färgen i hennes ögon, det får man ge henne. ;)

Tips på fynd från Eurostore just nu

Snön VRÄKER ner utanför fönstret.
Man står liiite på vippen att klättra upp på vinden och dra ner kartongen med julsaker igen.

Men sedan kommer man på mycket, mycket bättre tankar och åker och köper ny vårinredning istället. Som ett skönt mega-trots mot allt detta vinterskap.

Jag måste vara en väldigt ytlig människa som blir så löjligt glad av några nya kuddar, fyndade för en billig peng. Eller! Så är jag kanske en sådan där härlig person som lärt sig att uppskatta och glädjas över de små sakerna i livet? Hehe, jag låter dig bedöma vilket.

Kuddar från Eurostores nya vårsortiment

Jag köpte mig faktiskt ett par nya byxor också (dock inte på Eurostore... ;)). Har nämligen märkt att jag befinner mig i ett kroppsligt mellanläge nu efter förlossningen. Jag drunknar i mina gamla gravidkläder, men är liksom fortfarande för "gossig" om mage, rumpa och lår för att lyckas skruva mig ner i mina vanliga byxor.

Så nu blev det någon slags svart stuprörsmodell i skinnimitation (oooh yes, haha!) som ska pryda min nedre lekamen så länge det nu behövs. Jag tänker icke hetsa för att gå ner mina sista gravidkilon. Jag råkar nämligen tycka att det är ganska praktiskt att ha lite extra fett att värma sig med här i vinter. :)

Det kommer en tid i varje kvinnas liv, då hon måste prova att bära läderbyxor. :)