Jag förundras ofta över hur tankarna går, eller ska jag säga hoppar, i en fyraårings hjärna. Som igår kväll. Jag satt och resonerade med henne kring detta att hålla rent och fint hemma, och uttryckte mitt behov av lite mer ordning i hennes rum. Förklarade bland annat att när det är stökigt hela tiden så mår jag dåligt och blir sur och stressad, och kände mig ganska nöjd med hur fint och pedagogiskt jag lagt fram denna sak.
Jag: Kan du också känna så ibland, N? Att du känner dig trött och liksom ledsen när det är rörigt omkring dig?
N: *funderar* Ibland...så känner jag i mina ben, att jag håller på att dö.
Jag: ?! Ojdå? Känner du så? Vad kan det komma av då, tror du?
N: Jag tror...att det kommer av grisen.
Jag: Eh, från... grisen alltså?
N: Ja, antingen det eller från en trä-älg.
End of quote. Känner varken någon gris eller trä-älg, men det var en fantastisk konversation. Inte heeelt säker på vart den ledde, men jag tar med mig den på min fortsatta vandring i livet.









