Varför stockholmskan upprör

Nej. Det går inte längre att förneka. 

Dagen jag fasat för en stor del av mitt vuxna liv är här. Dagen då min dotter öppnar munnen och jag inser att det som kommer ut ur den lilla oskyldiga munnen... är inget annat än stockholmska! Och jag menar inte vilken stockholmska som helst heller. Det är renaste LIDINGÖ (uttalas med tjockt I)-dialekten. Trots att vi aldrig ens bott i närheten av Lidingö!?

Man vet att det är riktigt illa när en av huvudstadens egna urinvånare kommer fram till en och roat kommenterar dotters utpräglade stockholmska. Det hände mig igår.

Och nu undrar du (iallafall om du kommer från Stockholmstrakten. Alla som inte gör det fattar nämligen omedelbart): varför är detta upprörande? Är det så fasansfullt att prata stockholmska?

*Djupt andetag*

Kära vän. Du måste förstå. Jag må ha bott här i stan i 14 år, men jag är och förblir göteborgare. Mitt blod är inte rött. Det är blått och vitt. Trots att jag aldrig brytt mig ett smiskande smack om fotboll. (Kan möjligen ha något att göra med att min pappa i flera år var VD för IFK ”Blåvitt” Göteborg...).

Jag är liksom uppvuxen med göteborgs-lillebrorskomplexet, som mest går ut på att med trumpen min snegla upp på coola, självsäkra storebror Stockholm och förlöjliga hans backslick och dryga 08-dialekt (och sedan i hemlighet ändå vilja bo där, för det är ju där allt händer! Där finns jobben, kändisarna, butikerna, brudarna).

Och nu har jag levt bland dessa dryga 08:or i 14,5 år och lärt mig att de inte alls är dryga, utan snarare ganska underbara människor, som inte kan hjälpa att de föddes på en plats där de automatiskt låter en liiten aning stroppiga när de öppnar munnen. Och någonstans har jag ju förstått att det skulle bli så här om jag bildade familj på östkusten istället för västkusten. Men jag hade liksom tänkt att min göteborgska och min mans danska skulle jämna ut de språkliga effekterna här hemma. Ack vad jag bedrog mig.

Ta inte illa upp nu, kära stockholmare. Det är inget personligt. Men att höra sitt eget  barn...sitt eget kött och blod slanga loss på stockholmska och utropa ”Ammeh! Asså, mamma, jag sa faktiskt NEIIIIIYYY!” ...Det isar till i ådrorna som när en Black Army-supporter viskar okvädningsord i örat på ett Blåvitt-fan.

Jag måste ta en stund och bearbeta denna mörka insikt.

Göteborgare + dansk = stockholmare?