Käpprätt åt Nangijala

Ge mig tålamod. (Nu! På en gång!)

Imorgon är den stora DAGEN. Dagen då förlossningen är beräknad och jag kan inte nog uttrycka hur fysiskt redo jag är för detta. Min kropp vill liksom inte vara med om det här längre. Så spänd, trött och svullen jag känner mig vid minsta rörelse borde endast pensionerade sjölejon få tillåtelse att känna sig. Tyvärr tycker jag inte det känns som att det kommer att hända något det närmsta dygnet. Orka gå över tiden! :( Min dotter födde jag på beräknat datum, så någonstans hade jag liksom trott att även denna lilla krabat skulle komma ganska punktligt.

Jag har i alla fall lyckats handla mat idag och bestämde mig dessutom för att mysa till eftermiddagen med att baka pepparkakshus med min dotter. Kanske borde sparat det till en annan dag...
Allt gick käpprätt åt Nangijala!

Pepparkakstaket gick sönder på flera ställen, sockret kletade ihop sig så jag inte lyckades "limma" ihop huset förrän efter tre fumliga försök och jag brände slutligen fingret rätt illa på glödvarmt flytande socker och har sedan suttit resten av kvällen ylandes av smärta med handen i isvatten. 

Well, lilla N tyckte i alla fall att vi hade jätteroligt och hon fick äran att dekorera hela huset alldeles själv. Mycket stiligt resultat!

Min treårings fantastiska kreation