Familjebilder

Wow, det är mycket dessa dagar.

I måndags kväll kom jag och min baby hem från en underbar familjehelg i Göteborg. Vi firade min kära mammas 60-års dag och det var fest i dagarna de tre. Jättehärligt! Vi passade på att ta en del familjefoton som jag ska visa här nedan tänkte jag. Vi är som ni ser en ganska stor familj med hela sex barn (till samma föräldrar, får man nog tillägga idag).

Och festandet är inte över! Denna helg är det namngivningsfest/välsignelse av vår nya lilla familjemedlem så redan nu är huset fullt av glada danskar på besök och även göteborgsfamiljen kommer upp imorgon. Sååå roligt!... Och sååå stressande. :-S

Både jag och min man har slitit hårt hela veckan för att förbereda inför gästernas ankomst. Byggprojekt har avslutats, väggar har målats, ny soffa har skruvats ihop. Jag är ju dessutom (tyvärr) en person som har väääldigt svårt för att ta emot gäster till ett skräpigt hem. Därför far jag runt som en påtänd vettvilling och skurar och bäddar, dammsuger och tvättar. Det ska liksom helst vara perfekt...och det BLIR det ju aldrig!

Det är en omöjlig ekvation för de flesta människor. Och där springer jag runt med bröstet i vädret medan jag bakar pajer, så den ammande babyn i bärselen iallafall får sin näring, även om den galna mamman glömmer sin egen näring i ambitionen att slå någon slags världsrekord i homestyling.

Ja, jag är medveten om att detta beteende inte håller i längden. Jag har sett skräckexempel på hur människor (oftast kvinnor, dessvärre) kan bli när de håller på så här alltför länge. Plötsligt säger kroppen ifrån (och omgivningen också). Jag ska stoppa detta. Snart. Ska bara handla först, och bädda först, och köpa tulpaner till vaserna först och...

Lite sköna familjebilder från helgen:

 

Svartvit familj

Göteborg nästa!

Gör mig klar för att ta tåget hem till Göteborg ikväll. Tillsammans med mina syskon ska vi nämligen fira min älskade mammas 60-års dag nu i helgen. Har längtat efter dessa dagar. Att få vara tillsammans så här som familj igen, utan våra respektive och barn (min lilla 8-veckors baby är undantaget), det har vi inte varit på säkert 10 år! Väldigt speciell känsla faktiskt.

Kommer sakna min kära man och stora tjej. Tog några bilder på henne och babyn idag som jag kan ha och titta på när jag saknar henne för mycket. :)

Tur att hon inte vet om ännu hur vacker hon är...Kära någon, se upp killar!

Hello Kitty Mama!

Måste bara tipsa.

Även om jag inte direkt älskar McDonald's måste jag ändå säga att just nu har de världens coolaste present i sina barnmenyer. Köper ni Happy Meal får ni ett par sådana här schyssta bågar (synd att kalla dem glasögon...skulle väl då snarare bli...plastögon?). Finns även med Turtlesmotiv.
Vem kan någonsin motstå? :)

McDonalds snyggaste kund  :)

Hello...mama!

Ljuvlig dag i Tyresta by

Vilken fantastisk dag! Vilket väder!

Solen brassar varm i ansiktet, snön glittrar och man MÅSTE bara gå ut på en promenad om man har möjlighet. Och har man inte möjlighet MÅSTE man bara se till att få möjlighet.

Och det är inte svårt att välja var man helst vill spendera en solig förmiddag. I renoveringsobjektet a.k.a vardagsrum eller ute i den förtrollande naturen? Jag tror jag tar naturen. :)

Renovering av vardagsrum pågår

I nära tre timmar har jag och lilla babyn stormnjutit av den friska luften, blå himlen och värmande vårsolen. Önskar ni kunde ha varit med och känt dofterna som fyllde luften där ute. Skog, hö från hästarna, rykande kaffe och grillkorv från lunchande skidåkare.

Ut till Nationalparken här i byn

Tyresta by

Babyns första möte med hästar

Var tvungen att köpa lite gott i den mysiga lanthandeln

 

Varför stockholmskan upprör

Nej. Det går inte längre att förneka. 

Dagen jag fasat för en stor del av mitt vuxna liv är här. Dagen då min dotter öppnar munnen och jag inser att det som kommer ut ur den lilla oskyldiga munnen... är inget annat än stockholmska! Och jag menar inte vilken stockholmska som helst heller. Det är renaste LIDINGÖ (uttalas med tjockt I)-dialekten. Trots att vi aldrig ens bott i närheten av Lidingö!?

Man vet att det är riktigt illa när en av huvudstadens egna urinvånare kommer fram till en och roat kommenterar dotters utpräglade stockholmska. Det hände mig igår.

Och nu undrar du (iallafall om du kommer från Stockholmstrakten. Alla som inte gör det fattar nämligen omedelbart): varför är detta upprörande? Är det så fasansfullt att prata stockholmska?

*Djupt andetag*

Kära vän. Du måste förstå. Jag må ha bott här i stan i 14 år, men jag är och förblir göteborgare. Mitt blod är inte rött. Det är blått och vitt. Trots att jag aldrig brytt mig ett smiskande smack om fotboll. (Kan möjligen ha något att göra med att min pappa i flera år var VD för IFK ”Blåvitt” Göteborg...).

Jag är liksom uppvuxen med göteborgs-lillebrorskomplexet, som mest går ut på att med trumpen min snegla upp på coola, självsäkra storebror Stockholm och förlöjliga hans backslick och dryga 08-dialekt (och sedan i hemlighet ändå vilja bo där, för det är ju där allt händer! Där finns jobben, kändisarna, butikerna, brudarna).

Och nu har jag levt bland dessa dryga 08:or i 14,5 år och lärt mig att de inte alls är dryga, utan snarare ganska underbara människor, som inte kan hjälpa att de föddes på en plats där de automatiskt låter en liiten aning stroppiga när de öppnar munnen. Och någonstans har jag ju förstått att det skulle bli så här om jag bildade familj på östkusten istället för västkusten. Men jag hade liksom tänkt att min göteborgska och min mans danska skulle jämna ut de språkliga effekterna här hemma. Ack vad jag bedrog mig.

Ta inte illa upp nu, kära stockholmare. Det är inget personligt. Men att höra sitt eget  barn...sitt eget kött och blod slanga loss på stockholmska och utropa ”Ammeh! Asså, mamma, jag sa faktiskt NEIIIIIYYY!” ...Det isar till i ådrorna som när en Black Army-supporter viskar okvädningsord i örat på ett Blåvitt-fan.

Jag måste ta en stund och bearbeta denna mörka insikt.

Göteborgare + dansk = stockholmare?

Sminkmonster

Eeeeh...någon som lånat mitt smink, möjligen?
Men ok. Skuggan tar verkligen fram den vackra blå färgen i hennes ögon, det får man ge henne. ;)

Tips på fynd från Eurostore just nu

Snön VRÄKER ner utanför fönstret.
Man står liiite på vippen att klättra upp på vinden och dra ner kartongen med julsaker igen.

Men sedan kommer man på mycket, mycket bättre tankar och åker och köper ny vårinredning istället. Som ett skönt mega-trots mot allt detta vinterskap.

Jag måste vara en väldigt ytlig människa som blir så löjligt glad av några nya kuddar, fyndade för en billig peng. Eller! Så är jag kanske en sådan där härlig person som lärt sig att uppskatta och glädjas över de små sakerna i livet? Hehe, jag låter dig bedöma vilket.

Kuddar från Eurostores nya vårsortiment

Jag köpte mig faktiskt ett par nya byxor också (dock inte på Eurostore... ;)). Har nämligen märkt att jag befinner mig i ett kroppsligt mellanläge nu efter förlossningen. Jag drunknar i mina gamla gravidkläder, men är liksom fortfarande för "gossig" om mage, rumpa och lår för att lyckas skruva mig ner i mina vanliga byxor.

Så nu blev det någon slags svart stuprörsmodell i skinnimitation (oooh yes, haha!) som ska pryda min nedre lekamen så länge det nu behövs. Jag tänker icke hetsa för att gå ner mina sista gravidkilon. Jag råkar nämligen tycka att det är ganska praktiskt att ha lite extra fett att värma sig med här i vinter. :)

Det kommer en tid i varje kvinnas liv, då hon måste prova att bära läderbyxor. :)

Baby love

Äntligen sol idag!

Snön har smält undan en del så idag blev det skön barnvagnspromenix och lekpark med bäbis och storasyster. Jag satt på en gunga bredvid min dotter och betraktade molnen som hastigt for fram över himlen, och kände mig... liten.

Ibland tycker jag att världen krymper och blir sådär grå. Min erfarenhet är att den känslan oftast infinner sig när man ägnat för mycket tid åt meningslöst facebook-scrollande, eller kanske Instagram, Netflix (eller vad det nu är för tekniskt under som drar mest). Och så kommer man ut i naturen. Lyfter blicken. Lyssnar på ljuden. Kisar för solen och andas luft (istället för dammråttorna i soffhörnet).

Då växer livet en aning, och jag påminns om hur lite betydelse många av de saker man dagligen gör - egentligen har. Ja, till och med bloggande. ;)

Detta lilla spöke får fylla mer av mina dagar och mitt hjärta just nu...

Thailandsdrömmar i januarimörkret

Jag längtar bort.

Snön här i Stockholm är visserligen vacker, men ack så opraktisk. Den kräver utrustning, rätt mindset och noggrann förberedelse. Följaktligen är projekt "Att-försöka-komma-ut-ur-dörren-ensam-med-två-små-innan-klockan-tre-på-eftermiddagen" = Mission Almost Impossible.

Man påbörjar projektet ungefär klockan tio på förmiddagen. Fem timmar, fem amningar och femton blöjbyten senare har man nästan lyckats klä alla tre, gett upp försöket att få äldsta dottern att gå på toa (efter låånga, vilda protester), snutit rinniga näsor, packat torra extrakläder, frukt och smörgås för att upprätthålla vänliga blodsockernivåer och tar äntligen sitt första kliv utanför dörren. Ah! Frisk luft. Kolsvart.

Och tänka sig, ett helt varv runt kvarteret (200 meter) hinner vi med innan dottern piper att hon måste kissa trots allt. Och i samma stund inser jag att hon redan har gjort sitt toabesök. I overallen.

Jämmer och elände!! Hemåt igen, av med våt overall, vantar, halsduk, skor. Jag svettas och babyn skriker i högan sky och där någonstans... går mina tankar till grannfamiljen som just nu befinner sig i Thailand. Flipflopar sig fram under palmerna, skrattar roat åt barnen som gräver ner varann i varm kritvit sand och äter ännu en solmogen mango. Jo, jag är helt säker på att det är så deras tillvaro ser ut varje dag just nu. Inget tjafs - bara baddräkt på, så kör vi!

Så idag tänker jag drömma att jag är där, och inte här. Kletar på ett lager brun utan sol och klär mig i turkost för att riktigt komma in i rätt sinnesstämning. Får se om det hjälper...

Bild lånad från enjoyourholiday.com

Försöker komma in i Thailandsstämning

Nytt liv (med tillfälliga återställare)

Goddagens!

Tja, "mitt nya liv" fortsätter, även om jag tillät mig att ta en "återställare" i söndags då vi firade min systersons födelsedag. Åt lite glass och chokladkaka. Det skulle jag nog inte gjort... Fick ett våldsamt sötsug som höll i sig i flera dagar. :(

Men bli inte sur nu. Det var lite synd om mig förstår du, för jag hade vidrigt smärtsam nackspärr hela helgen. *harkling* Well, jag fortsätter som sagt denna vecka.

Green is the new black. Att festa på nästa helg istället för glass

Livet rullar på här i huset. Jag försöker lära mig konsten att vara mamma till två barn samtidigt. Tidvis enklare, och tidvis myyycket svårare än jag föreställt mig. Tur att mina tjejer är så gosiga och fina, det hjälper iallafall lite grann när man håller på att bli tokig på dem. :)

Baby Babe funderar över livet

Min lilla fe ska på maskerad

Bästa platsen att vara :)

Sprayfärg - före och efter

Alltså, sprayfärg. Det är ju så fantastiskt roligt. Och enkelt.

Ingen inredningsintresserad har väl missat metallkorg-hypen som pågår i inredningsvärlden just nu?
Jag ser dem i var och varannan tidning, i mitt instagramflöde och på nätet. En korg ska visst vara överallt, fyllas med leksaker, kuddar, tidningar, frukt osv.

Och även jag blev sugen på en korg, och fyndade en på Eurostore. Tyvärr fanns den bara i en färg som jag inte gillade (eller som inte passar in i mitt hem). Så jag förvandlade den till en, enligt mig, fräschare variant med hjälp av lite billig spray/hobbyfärg från ICA Maxi (finns i många fler färger på Bauhaus, Panduro Hobby etc).

Behold!

Nu har jag blivit helt tokig och går runt med den där sprayburken och bara letar efter nästa föremål att spraya. :)

Tips på gratis mammaträning

Ah! Förändringens tider!

Denna vecka  har jag äntligen lyckats leva som jag försöker lära nu för tiden. Rörelse och glad-träning varje dag (= helt opretentiös träning hemma i vardagsrummet), verkligt bra och god mat och ingenting (HÖRDE DU?! INGENTING!!) från kak-godis-choklad-glass-hyllorna i affärerna. 

Jag smyger till mig en färsk, krämig dadel då och då men annars inget sött (HÖRDE DU IGEN? INGENTING!!).

Tjohooo!! Är löjligt stolt över denna prestation (det hade du också varit om du levt i min kropp och känt det mega-sötsug jag tidigare varit slav under). Livet känns så oerhört mycket fräschare, ljusare och roligare. Bara utav en enda veckas kost-korrigering!

Jag känner att 2015 kommer att bli mitt hälsoår. Jag har nu läst ut boken "Kärnfrisk familj - så gör du" och har köpt deras nya bok med ännu fler smarriga recept. Jag har läst och förfärats över sanningen om de mängder kemikalier vi dagligen preppar oss fulla med, både via maten och via hudprodukter. Jag praktiskt taget sprang till hälsokostbutiken och köpte en ny mascara utan alla skadliga vidrigheter jag tidigare kletat på mina redan ömtåliga ögon. Hjälp! Tänk att jag skulle leva i 33 år innan jag började få upp ögonen för detta.

Tips! Vill du också röra lite mer på dig utan att det behöver ta tid från familjen? Kika på denna underbara sida med massa träningspass à 30 minuter. Passen är extra lämpliga för mammor som kanske behöver vara lite extra varsamma med sin kropp efter en förlossning.

Gå till Café Mom Studios här för att köra ditt första 30-minuters pass.

Dessa pass kör jag varje dag på projektorn hemma i vardagsrummet. Jag och min lilla treåring står ofta tillsammans och hoppar och svettas och skrattar. Hon tycker det är jättekul, och jag är glad att vi kan göra något aktivt tillsammans, även när babyn ligger och sover.

Nu fortsätter jag på det här spåret. Woop woop!

En påse ork, tack!

Projekt sockeravvänjning håller på att ta form här hemma.
Jag säger "ta form" eftersom det än så länge bara är i tankarna och inte så mycket i handling.

Min fina ambition att få kontroll över mitt sockerberoende förra veckan förblev just... en ambition och inte så himla mycket mer. Visserligen drog jag ner på intaget av socker och tränade lite lätt med vikter här hemma, men träningspasset avslutades liksom med en fet semla. Och ungefär i de banorna har jag fortsatt. *skäms*

Så fick jag syn på denna bok "Kärnfrisk familj- så gör du" hemma hos min syster här om dagen och kände instinktivt att det är boken för mig just nu. Så nu läser jag, lär mig och peppas av förändringens friska vindar som jag redan kan ana inombords.

Ett stycke i boken som jag gillar särskilt mycket handlar om ork. Att orka ta tag i och förändra sina vanor. Vi alla har våra ursäkter. Min heter just nu "jag har nyss fött barn och behöver landa lite i den här nya tillvaron och få ordning på sömnen etc. innan jag får ork att göra några krävande förändringar."

Och det rappa svaret på den ursäkten hittar jag i boken:

"Ork är ingenting som du får. Ork är någonting som du skapar. Det dyker inte bara upp en trevlig kille en vacker dag och knackar på dörren med en påse ork till er familj". 

Haha! I love it! Klarspråk så det skvätter om det.

Och hur skaffar man sig då ork, enligt boken? Genom att HANDLA!

Första steget är att sluta slå på sig själv med skuld-boxarhandskarna. "Åh nu halkade jag dit igen! Glömde träna idag också. Suck vad uppsvullen jag känner mig, kommer ju aldrig lyckas med detta".
Det är ett säkert sätt att fortsätta i de negativa banorna.

Istället tänker vi nu framåt. Vad VILL vi ha? Vi vill till exempel känna oss lätta, fräscha, starka och pigga. Ha energi till lek och kärlek och bli av med huvudvärk, sömnsvårighet och humörsvängningar (som är några av sockrets vanliga bieffekter) etc.

Så den här veckan sätter jag mig med familjen och gör upp en plan. Vi ska bestämma hur vi vill att vår nya livsstil ska se ut, vara och kännas. Klippa ut bilder ur tidningar och skapa ett kollage med inspirerande bilder som ska illustrera vårt hälsomål för det här året. Och vad vår belöning kommer att vara när vi klarar det. Kollaget ska sedan hänga på en plats där vi dagligen ser den och påminns om vårt beslut.

Jag ser fram emot det! :)

Tips på grym DIY-sida

Åh dagarna flyter förbi! Snart en vecka sedan jag skrev här sist och det har mycket att göra med att maken börjat jobba denna vecka.

Låt mig säga att livet tar sig en lite ny vändning när man är solo med två små kids varav den ena har extremt mycket myror i rumpan och den andra har extremt mycket bajs i rumpan. Man ska på något sätt lyckas med konststycket att kombinera dessa två individers vitt skilda behov, och det har resulterat i en del frustration denna vecka. Från allas håll, misstänker jag.

Inte så mycket bloggtid heller med andra ord.

Men ikväll är mannen hemma och jag tar mig en kvart för att hälsa på er och tipsa om en kul sida som jag gillar att kika in på när jag känner mig sådär extra kreativ (ungefär två gånger i halvåret nu för tiden).

Scraphacker.com är en riktigt kul och finurlig sida för dig som gärna skapar dina egna saker till hemmet, trädgården eller dig själv. Ja, det är DIY för hela slanten. Fler tips på de bästa DIY bloggarna hittar du i mitt tidigare inlägg.

Exempel på DIY-projekt från Scraphacker:

En sockerberoendes bekännelser

Det här att leva nyttigt... Är det kul eller?

Ok, jag inser att jag gått och blivit ganska ordentligt sockerberoende under julen...eeh...skoja bara. Inte bara under julen. Under hela graviditeten har jag satt i mig ungefär allt jag fått för mig att sätta i mig, så mitt sockerberoende har väl skapats flitigt under ca nio ihärdiga månader. Jojomensan. Här har man arbetat för det. 

Det är ju inte så att jag inte försökt att lägga ner detta sötebröds-ätande. Jag har vid åtminstone ett par tillfällen nu på sistone stormat ut i köket och beslutsamt slängt ner resterna av julchokladen, de hemgjorda kolorna och halvätna pepparkakorna i en påse och sedan dumpat påsen i papperskorgen. *tjong* ut med det bara! Freedom!

Sedan (och det här är ytterst pinsamt att erkänna) går det kanske ett par timmar så är jag likt förbenat där och plockar upp den där eländiga påsen ur papperskorgen igen. Öppnar tyst och smidigt som en ninja (så inte maken ska höra, för då kommer han att skratta åt mig till påsk) och låter mig väl smaka. Igen. Och igen. och kanske igen. 

Jag skulle kunna fortsätta så här. Tro mig, det har jag gjort många gånger i mitt liv. Problemet är att allt jag äter just nu går över i min babys kost också och hon har ibland visat tecken på magknip i samband med att jag ätit choklad. Och vad ska jag säga till henne då? 

"Jo lilla gumman, visst älskar jag dig...det är bara det att jag älskar choklad lite, lite mer"?

Skulle ju kunna använda mig av de tips jag själv skrivit om i bloggen, om vilka ämnen kroppen egentligen behöver när man är sugen på sötsaker. men det verkar ännu mer lämpligt att först vidta vissa basala åtgärder.

Så. Nu är skåpen här hemma rensade på sött och sliskigt (önskar jag kunde säga samma sak om min mage) och på frukostmenyn står nu den supernyttiga gröna frukostsmoothien laddad med fibrer, antioxidanter, grönkål och spirulina. Tjohej!

Jag börjar där. Adderar några promenader i veckan kombinerat med lättare tyngdlyftningspass i vardagsrummet (med hantlar alternativt bäbis). Så får det bli små små babysteps mot ett sundare liv.

Lycka till Louise...

Ett nytt år!

Gott nytt 2015!

Vilket spännande år det har varit. Vi sålde vår lägenhet. Vi köpte ett hus. Vi köpte vår första bil och störst av allt - vi blev föräldrar till en ny underbar liten baby! Och mycket annat, både härligt och svårt, har ägt rum under detta år.

Jag är så tacksam för att ha fått uppleva det här året och glad över den utveckling som skett inom mig själv och i min familj den här perioden.

Nu laddar vi för ett nytt spännande 2015!

Gott nytt år!

Nyårs-oxfilé med comtéost, sparris, hasselbackspotatis och bernaisesås.

Mina flickor :)

Love love love

Nyårsparty för tre. Jag, maken och svärfar på besök från Köpenhamn.
(bilden ser ut att ha fått ngt konstigt sammetsfilter över sig, har ingen aning om varför? Porer, rynkor och fräknar får tydligen inte vara med på bild...? Någon som vet varför det blir så får gärna kontakta mig)

Vinterpromenad med baby-vrålåket

Mys med farmor på besök från Roskilde

 

Mitt kära lilla liv