Retro affischer / posters

Tack kära vänner för ert stöd till familjen Taylor som jag skrev om för ett par dagar sedan!
Historien lämnar få oberörda och jag är glad att fler känner att de vill göra något för att hjälpa till.

Dagen före stora valdagen här i Sverige och jag hoppas verkligen att alla som kan ser till att lämna sin röst och gör sin del för att Sverige ska kunna fortsätta må bra och blomstra. Själv förtidsröstade jag faktiskt redan igår för att slippa köerna imorgon och är glad och tacksam att jag lever i ett land med demokrati och röstfrihet - möjligheten att påverka!

Väljer man att inte delta i valet trots att man har möjlighet anser jag faktiskt inte att man sedan har rätt att beklaga sig särskilt mycket. Det är liksom nu vi har chansen att lägga fram våra åsikter! Så please do it. :)

Nu något helt annat. Hittade några roliga affischer på en sida som heter milq.se och vill bara tipsa om dem, ifall det är någon annan som diggar den här stilen. Samtliga posters ligger på mellan 199 - 300 kr styck. Inte så tokigt alls med andra ord.

Foto: milq.se

Fler roliga posters som jag tidigare skrivit om hittar du här.

Den rörande historien om Kathy Taylor

(To all English speaking readers who are using Google translate to read this: I will see if I have the time to write some parts of it in English later, since I noticed that Google translate does a really crappy job...).

Ibland läser man något som får hjärtat att fullkomligt skrynkla ihop sig i bröstet. Det hände mig idag.

Det är en sådan där berättelse som sticker hål på luften där man sitter på bussen eller kontorsstolen och får en att vilja falla ner på knä och gråta på plats. För plötsligt blir livet så väldigt skört och verkligt, till skillnad från den vardag och låtsastillvaro man annars ofta befinner sig. Där saker som egentligen inte betyder något, får betyda lite för mycket. Elementet är trasigt, håret ligger fel, jag måste hinna lämna in en text till deadline, barnen är förkylda, datorn har hängt sig, jag missade tåget, ska jag ta det svarta eller bruna skärpet?… Låtsasproblem.

Berättelsen postades i förrgår på facebook av min vän i USA och jag vill dela den här eftersom jag känner att jag måste göra något, och eftersom jag har många läsare i USA som kanske har en annan möjlighet att hjälpa rent praktiskt än vad jag just nu har sittandes i Sverige.

Kathy Taylor är min väns unga svägerska som nyligen fått veta att hon har en aggressiv cancer som spritt sig i hela kroppen. Från att inte ens känna till sjukdomen har hon och familjen fått beskedet att hon endast har dagar, möjligen veckor kvar att leva, och det i sig hade varit nog för att sörja. Men vad som gör berättelsen så utomordentligt smärtsam är att Kathy är gravid i vecka 26. Och dessutom mamma till ytterligare fem små barn, alla under nio år! I ett desperat försök att rädda sin baby har Kathy i natt fått föda sin lilla son flera månader för tidigt. Och medan pojken kämpar för sitt liv i respiratorn, kämpar hans mamma för sitt, oförmögen att ta emot besökare på grund av sina dåliga levervärden.

En sörjande ung make lämnas snart ensam med sina fem förtvivlade barn, en alldeles för tidigt född liten baby och astronomiska sjukhusräkningar. Så nu vädjar familjen om omgivningens små bidrag för att åtminstone försöka lyfta den ekonomiska tyngden från hans axlar.

Så här skriver min vän om sin svägerska:

“With an inability to save herself, Kathy is devoting her strength to giving birth to the little one inside...one last act of selfless love…
Losing someone to cancer is different for each family. Cancer in our family looks like a young father kneeling down to tell his children that their mother is going to go to heaven.
To us it sounds like, "I don't want my mom to die, I don't want my mom to die!"
The young life within her will be her last great work on this earth. At 26 weeks pregnant, the baby is making an early entrance. He won't know his mother. Only stories told by his older siblings, pictures of a dark haired beauty, videos of a vibrant, energetic woman, and a reflection of her as he gazes into the mirror.”

Det här är första och kanske enda gången jag gör något sådant här på min blogg, men jag vill uppmuntra alla som har möjlighet, att hjälpa familjen Taylor på vad sätt ni än kan. Inga pengar kan ersätta en kvinna, en hustru, en mor, en framtid. Men med ett bekymmer mindre, kan familjen åtminstone ägna sin energi åt att få sörja, försöka förstå och hantera den flod av sorg och chock som brutit sig in i deras liv.

Är ekonomiskt stöd inte möjligt, ber jag att ni -troende eller inte- ändå sänder en bön eller tanke till familjen här och nu.

Gå till Kathys fond här

Troligen sista familjefotot: Kathy med sin man Nathan och deras fem barn plus baby i magen.

Så här betalar du från Sverige:

Gå till Kathys fond 

1) Klicka på den gröna 'Contribute' knappen.
2) Välj hur du vill logga in (för mig funkade inte facebook, utan jag fick skapa ett användarnamn, gick på 10 sek)

3) Skriv in den summa du vill skänka till familjen Taylor

4) Följ de instruktioner som kommer upp därefter

5) När du kommer till sidan som frågar efter dina kort/betalningsuppgifter; ange "Sweden" i Country-rullistan 

6) Fortsätt följa instruktionerna på nästa sida
7) Ett bekräftelsemail på att betalningen gått iväg kommer till dig direkt

Statuskokboken tar över världen

Camilla Läckberg har gjort det.
Liksom Pernilla Wahlgren, Börje Salming, Maria Montazami, Alexandra Pascalidou, Tony Irving och Ebba von Sydow. Etcetera. Och proffskockarna vrider händerna bakom sina grytor, för plötsligt ska alla- och då menar jag alla- ge ut sin alldeles egna kokbok.

Det räcker nämligen inte att vara ”bara” hockeyspelare eller musikalartist. Idag måste du också ha givit ut åtminstone en liten fickbok om chokladpraliner för att kunna sova gott om natten.

Vad i självaste är det som händer?! Tänker jag evigt trött och på samma gång förundrad, och bläddrar runt i ännu en färgglad livsstilskokbok från senaste B-kändis som pryder ICA-hyllan. Har hela världen fått jag-kan-också-laga-mat-hybris? Och varför är det plötsligt så viktigt?

Och svaret kommer ikapp mig innan frågan ens hinner lämna hjärnan: Ja, hela världen har fått jag-kan-laga-mat-hybris. Kokboken har nämligen blivit en särskild statusmarkör där den som bäst kan svänga ihop en kräftpannacotta en onsdagkväll vinner.

Aldrig förr har väl så många matlagningsprogram, kockdueller och recept fyllt våra Tv-tablåer eller bokhyllor som de senaste åren och visst är det ju så, att kockarna blivit lite av vår tids nya rockstjärnor, med rosenkindade Jamie Oliver, helylle-Tina Nordström, ilske utbrotts- Gordon Ramsay och sängkammarblicks-Leila i täten.

Marie Söderqvist, författare till boken ”Status – vägen till lycka” sa en gång i en intervju i DN att kokboken har blivit kändisarnas ultimata stämpel som kvalitetsmedvetna personer. Att det signalerar att man har koll på läget, är noggrann med kropp och hälsa och tycker det är roligt att laga mat.

Så nu väntar jag spänt på att få se Gudrun Schymans “Kvoterade köttbullar” eller varför inte Jens Lapidus ”Snabba karameller” pryda ICA-hyllorna. Lord, give me strength…

Färgers betydelse. Vilken färg är du?

Lustigt det där när man kommer in i speciella färgperioder. Har ni haft någon sådan?
Där ni under en viss tid, ibland flera år närmast knarkar en specifik färg, som plötsligt måste vara överallt i ert hem?

Jag har haft väldigt tydliga sådana perioder i mitt liv och är faktiskt lite fascinerad över att just de färgerna talat så starkt till mig just då.

Jag har speciellt haft tre stora färghysterier:

Grönt, för ca 15 år sedan. Närmast en limegrön nyans, där allt, allt med den färgen liksom "tillhörde mig". Enligt läran om färgers betydelse står grönt för känslor, hjärtats angelägenheter. Frid och lugn, närhet, vilja, trygghet och förtroende. Färgen hjälper till att skapa balans i kropp och själ, stimulerar ömhet och generositet samt är tröstande.

Nu i efterhand kan jag se att jag verkligen hade behov av balans och trygghet i mitt liv just då...

Orange, för 10 år sedan. Behovet av orange fullständigt sköljde över mig efter en mycket traumatisk erfarenhet, där jag under ca ett års tid närmast gick under känslomässigt, men tvingade mig upp till livet och hoppet igen, med mycket stöd från familj och nära vänner. Energin och kraften kom långsamt tillbaka, och färgläran berättar intressant nog att orange står för just bearbetning av känslor, förhållanden, lycka och glädje. Färgen kan hjälpa dig att bearbeta ångest, nervositet, laddade problem och chock. Orange står även för anpassningsförmåga.

Otroligt intressant, då jag ju aldrig studerat färglära. Vet bara att färgen orange plötsligt bara fyllde upp hela mig och blev under flera år närmast synonymt med mig, såväl i inredning som i utseende...  :)

Från min super orange period

Gult. Nu är jag mitt i min allra gulaste period. Citrongult, neongult är den nya passionen som håller ett grepp om mig med samma kraft som de tidigare färg-besattheterna. MUST. HAVE. YELLOW.

Och vad står gult för då? Föga förvånande, så matchar även denna färg vad jag känner inuti just nu: Kreativitet och spontanitet, kommunikation, självförtroende, kraft och energi. Förmåga att genomföra saker, vilja och styrka. Färgen stimulerar nerverna och skärper sinnet (kan behövas nu när gravidhormoner håller på att förvandla mig till en senil guldfisk...).

Vilken färg talar till dig mest just nu? Och har du koll på vad färgerna betyder?

Färgernas betydelse

Röd

Står för rörelse och spänning. Kroppslig kärlek, lidelse, förtroende, säkerhet. Står pckså för passion, energi, hetta, styrka. Grund, jordning, stabilitet. Eld, att sätta igång något. Även moderlighet. Färgen önskas ofta av blivande mödrar. För mycket av denna färg kan leda till aggressivitet och panik, vrede och konflikt.

Rosa

Rosa står för ära och moral och läker sårade känslor. Kravlös, genuin kärlek.

Blå
Färgen blå står för talcentrum, kommunikationsförmåga, inspiration. Att tala, förklara, diskutera och berätta. Mörkblå står för diskussioner, impulsivitet och att motverka depressioner.  Ljusare blå står för drömmar och andlighet, är svalkande, sänker pulsen och är avslappnande. Den ljusa nyansen står även för lugn harmoni och tålamod samt dämpar ilska. För mycket av blått kan ge en viss sorgsen känsla och längtan. 

Lila
Lila ger en känsla av rikedom, lojalitet och kvinnlighet. Är sätet för vår andlighet, beskydd, medial kommunikation. Färgen ger ett inre lugn och healing. Lila driver bort missunnsamhet och svartsjuka.

Svart
Svart är neutralt men samtidigt alla färgerna på en gång. Färgen associeras till universums krafter, personligt djup, hög kvalitet, mystik, ädelhet, prestige, trygghet, och allvarsamhet. Men även mörker, depression, isolering, ensamhet. 

Vit Vitt står för andligt och rent, ärlighet och sanningar. Det är livets, dödens och ljusets färg. Den helar, befriar och renar. Färgen står även för identitet vid medialt arbete. Här ingår även färgerna silver och guld.

Beige
Beige ger lugn och ro. Färgen är neutral och nollställande, utgångsläge. Allt eller inget men med en positiv betydelse.

Brun
Färgen komposterar och omvandlar till liv. Brunt skapar ombonad och trygghet och förknippas med en varm trygghet och närhet till jorden. Brunt står även för fertilitet, stabilitet och maskulinitet.

Grå
Den grå färgen neutraliserar sin omgivning. Ljusa nyanser visar på upplysning, intuition och kreativa föreställningar. Mörkgrå nyanser kan symbolisera psykisk obalans eller ett behov att aldrig lämna en uppgift ogjord. Mycket grått kan indikera egenskaper så som hemlighetsfull och något av en ensamvarg. 

Grön, orange och gul har jag redan nämnt ovan.

Så vilken färg är du just nu?

Varför du måste odla passionsfrukter

Har du någonsin hört någon säga att de ”tappat passionen” för något? 

Har du kanske till och med sagt det själv? Jag hör de orden relativt ofta. 

Det kan vara passionen för det jobb man en gång trivdes med, den person man en gång älskade, hobbyn man en gång var uppslukad av. Jag förstår uttrycket utmärkt. Men något gör att orden ständigt krockar inom mig. 

Passion är inte något du tappar. Det är något du lämnar. Medvetet eller omedvetet, men någonstans beslutar du dig för att låta passionen du en gång kände dö ut en smula. Eller helt och hållet.

Jo, det är sant att livet har olika skeden och visst finns perioder när brinnande passion för något specifikt (såsom en hobby) är så illa tvunget att ge vika för fokuserade studier, hälsa, jobb eller familj. 

Faran är bara när vi låter det gå så långt att vi nästan helt slutar känna den (passionen) inom oss. Det är då livet kan komma att kännas som en grådaskig karikatyr av våra tidigare så färgsprakande visioner för tillvaron och framtiden. Och går man runt i den känslan allt för länge riskerar man att gröpa ur själva glädjen för livet.

Jag tror att det finns två särskilt effektiva passionsdödare att se upp för:

1) Att ta saker för givet. Den där mannen du var smått besatt av i början… med sin befriande humor och charmigt bohemiska skjortor. Plötsligt tål du inte hans frustande skämt som du redan kan utantill och skjortorna eldade du i hemlighet upp ute på bakgården för två år sedan…
Entusiasmen du kände för ditt nya jobb för fem år sedan... med bättre lön, fräschare lokaler och härliga kollegor. Plötsligt är du less, kollegorna tråkar ut dig och du är mer närvarande på facebook än på konferensen du befinner dig på…

Tanke: Kan det vara så att du börjat ta saker för givet? Att du lagt mer tid och energi på att hitta fel än att uppskatta allt det du först värdesatte och till och med kände passion för? Är det verkligen mannen/jobbet/livet som förändrats och blivit sämre? Eller kan det vara din egen inställning?

2) Avundsjuka. Tills nyligen var du eld och lågor över semesterveckan på Mallorca som du sparat ihop till. Men så hörde du att grannen ska spendera semestern med en jorden runt- segling med privat kock, rida på elefanter, bo på lyxhotell i Seychellerna och hoppa fallskärm i Nya Guinea… Plötsligt känns Mallorca sådär imponerande... 

Och du var stolt som en tupp över din envetna kamp för att tappa de där 5 trivselkilona och känner dig som en puma tills vännen du inte sett på 4 månader dyker upp deffad, solbränd, minus 15 kilo och med ny pojkvän…

Tanke: Kan det vara så att vi låter glädjen för resan, för vår prestation, för vår partner, för vårt utseende, för våra talanger… skuggas av avundsjuka över andras (till synes större) framgångar och gåvor?

Jag vet tyvärr vad jag talar om. Länge lät jag min enorma passion för musik och skapande att regelbundet naggas i kanten utav mer talangfulla personer. Jag kunde känna stolthet och lycka över en sång jag fått till riktigt bra… tills jag stötte ihop med någon som råkade behärska röstteknik och låtskrivande ännu bättre. Och vips, lät jag (märk väl mitt ordval ”lät”) glädjen för min egen talang sjunka till golvet. Plötsligt var min sång och mitt skapande inte värt mer än en prickig korvmacka. Tills jag nästan hade svårt att ta en ton och skapa något alls. Jag hade komplicerat och förminskat den naturligt flödande passionen jag tidigare haft inom mig. Jag är i nu full gång att plocka fram den inom mig igen.

Vart vill jag komma? Jag vill att du och jag ska inse att livet inte automatiskt bjuder oss på en färgsprakande show där vi ständigt känner oss skönt motiverade och passionerade i det vi arbetar med, i våra relationer, i de principer vi följer i livet. Vi behöver i själva verket kontinuerligt jobba, ibland väldigt hårt och medvetet, på att odla och bevara de små ”passionsfrukterna” inom oss.

Så en uppmaning till mig själv och dig så här på kvällskvisten:Tillåt inte dig själv att ”tappa” passionen. Inse att du som lämnat passionen också har makten att blåsa nytt liv i den igen, och prioritera att i alla fall med någorlunda jämna mellanrum injicera lite ny passion i hjärtat. 

Sätt dig en timme med den där frimärkessamlingen! Sjung den där sången! Boka den där resan eller lägg upp en strategi för att börja spara inför den! Starta den där bloggen, anmäl dig till den där danskursen! Fixa barnvakt och spring den där löprundan! Börja aktivt leta efter det som kan engagera dig på jobbet igen, eller ta ditt ansvar och sök nytt! Sluta klaga och gå och kyss den där mannen (eller vad som nu annars faller dig in, han har säkert inget emot det…)! Klart slut.

Påslakanset för barn

Har nu spenderat en skön dag i inredningens anda och köpt hem lite roligheter som ska förgylla hemmet framöver.

Jag tillhör ju dem som blir lätt utmattad bara jag tänker på att gjuta betonggolv och gipsa väggar (ni vet, det nödvändiga grovgörat i renoveringstider) och kan knappt vänta tills jag får gå loss med duttandet, typ tavlor, tyger och kuddar. Dutt dutt.

Så medan vi (well, mest min man just nu) kämpar på med grovgörat så ser jag till att köpa hem det som sedan ska få pryda ytorna.

Vår lilla tjej har till exempel inga vettiga påslakan i juniorstorlek så idag beställde jag hem två sköna påslakanset i härliga färger; Majvillans gula fina "Körsbärsdalen" och Gunila Axéns underbara "Moln" från Färg och Form.

Fler fantastiska påslakan för barn:

Tips på underbart kreativ sida

För dig som tror att jag gått och dött sedan mitt senaste inlägg för en vecka sedan kan jag avslöja att jag lever. Jättemycket!

Jag har dock haft en sådan där vecka där man behöver dyka in i livet med hull och hår eftersom man inte kan göra så mycket annat. Min kära lilltjej fick magsjuka i början av veckan (huuuh!) följt av några dagars nödvändig VAB för att utrota smittorisken.

Och jag kan berätta att man blir ganska torr på inspiration och fyndigheter när man ägnat sig åt att torka spyor och tvätta nedkissade sängkläder (försöker avvänja henne från blöjor nattetid. Går sådär...). Hela familjen har sovit fantastiskt dåligt hela veckan, så kreativiteten flödar inte direkt för stunden. No Sir!

Så idag låter jag en annan kvinna stå för kreativiteten. Hittade en underbar blogg som jag tänker följa slaviskt från och med nu. Den är drömmen för dig som liksom jag diggar den färgglada tidningen Family living och som tycker om pyssel riktat till barn. Massa gratisbilder och mönster att ladda ner. Hörde du vad jag sa? GRATIS! Det är det bästa jag vet. :)

Kolla in Kreativa Karins blogg här

Ha så skoj, så planerar jag att vara helt makalöst pigg och käck imorgon lördag.

Foto: Kreativa Karin

Lunch med uttänjbara byxor

Är SÅ mätt!

Har blivit bjuden på riktig festlunch på Berns asiatiska med jobbet idag. Och för er som aldrig ätit där kan jag berätta att de har en dessertbuffé som är något i HÄSTVÄG! Passionscheesecake, kladdkakor, chokladtryffel, pannacotta, björnbär och melon, krämiga nybakta maränger, morotstårta, crème brulé... Hjäääälpes vad jag åt! Kan varmt rekommenderas!

Men gör då som jag: Ha på er uttänjbara mammabyxor, för kroppen ser inte helt likadan ut när du kommer därifrån som när du gick in... :)

Dessertbuffé att dö en smula för

Hemtex nya höstkollektion - I like!

Skandinaviska former med geometriska inslag och schyssta pasteller. Måste säga att Hemtex är inne på något riktigt bra här med sin senaste höstkollektion...

Tips! Gratis prova på dag på Folkuniversitetet

Bild: Folkuniversitetet

Måste bara tipsa om en jättebra grej för dig som bor i Stockholmstrakterna.

Den 27 augusti hälsar Folkuniversitetet alla välkomna att helt gratis på prova på en av deras kurser. Du kan välja bland allt ifrån japanska, skrivarkurs och piano till improvisationsteater och kroki.

Begränsat antal platser, så är du intresserad ska du nog boka in dig snabbt. Har själv funderingar kring att testa en pianokurs med tanke på mina tidigare omnämnda pianofärdigheter…

Välj din gratis prova på kurs här

Glammigt värre

Förklaringen till mitt aningen skrala bloggande de senaste dagarna = mitt glamourösa vardagsliv tar helt enkelt lite för mycket fokus just nu...

Är i full gång med jobbet igen och märker att kroppen inte helt hunnit anpassa sig till denna nya livsstil ännu efter veckor av sömn, bad och glass. Missförstå mig rätt - det känns toppen att vara igång igen. Jag har alltid gillat att jobba och mår absolut bäst när jag känner att jag gör en massa nytta hela dagarna. Det är bara de där hopplöst vidriga klockan 6-mornarna jag gärna hade levt utan...

Som en extra och högst oväntad bonus har tröttheten som numera präglar min kropp gjort att gravidillamåendet gjort comeback big style igen så här i 6:e månaden. Hepp hej! (Skit på dig)

Idag går jag ta mig tusan och lägger mig vid nio och så tar vi nya friska tag imorgon.

Nattinatt!

Inredningsfynd på Rusta just nu

Trodde aldrig jag skulle säga detta, men lågprisbutiken Rusta har faktiskt fräschat upp sig!

De har just fått in en hel del nytt och jag tycker att det finns vissa pärlor, värda att tipsa om.
Så här kommer de:

Bästa inredningsfynden på Rusta just nu:

En förälders drömkväll

Det är väl ändå en sällsynt lycka? Åh, du vet vad jag pratar om...

Det är makens tur att natta minitrollet och du tar bilen och drar ut alldeles allena i augustinatten (well, klockan är väl 20). Musiken på svindlande hög volym och pulsen i takt. Kvällen är din egen, du känner dig lätt och fri och hög på livet. Möjligheterna är oändliga och vad som helst kan hända!

Du stannar till vid sopsorteringen eftersom du trots allt är en ansvarsfull människa och DÄR! Där kastar du tomma mjölkpaket som luktar sura tår och känner rysningar av tillfredsställelse av det klirrande, kraschande ljudet när du kastar glasflaskorna. Du passar på att öppna bildörren och höja musiken lite extra. Nu kan du verkligen få rätta feelingen medan du självsäkert sorterar plastförpackningarna med fastklistrade bananflugor som legat och gottat sig i ditt kök två veckor för länge. Oooh Yeah!

Sedan slirar du in som en formel 1-förare på bensinstationen. Alla vänder sig om. Vem kan den där coola, självständiga och framförallt smala och smidiga gravida kvinnan i den röda kombin vara?  
Du tankar bilen med en sisådär 40 liter svindyr bensin och ber med ett snett leende maskinen att "keep the change", fastän du inte ens gav någon. Helt crazy!

Men äventyret slutar inte där!

Som om du inte redan fått nog med action för en onsdagskväll svänger du in på ICA Maxi och pantar flaskor. Går sedan runt i exakt 1,5 timme och stirrar som hypnotiserad på alla produkter du passerar. Sprayar lite tantparfym, provar alla handkrämer, slänger ner ett par burkar raklödder du aldrig använder (hallå?! Det var 10 kronors rabatt vid köp av två!) och provsmakar några torra kex som legat på ett serveringsfat de senaste 9 timmarna.

Sedan hamnar du där. I säkert 10 minuter står du dreglande framför glassdisken och låter dig förföras, förgöras. Glassarna viskar svala hemligheter i dina öron och du plockar slutligen ut en Yollibox med kokossmak eftersom den var så ofattbart kalorisnål att du närmast är övertygad om att du kommer att GÅ NER i vikt av att äta den. Och så Lindts choklad med havssalt. Så klart. Sitter efteråt nöjd på parkeringen i ytterligare 20 minuter och smakar på de inhandlade godsakerna medan du läser gårdagens tidning i gatlyktans sken.

När du kommer hem har mörkret lagt sig, maken städat köket och yolliboxen kan avnjutas i soffan.
Och vem säger att man inte kan slå runt en onsdag i förorten?

Helig Yolliboxtid

Morgondrama

Huu... det blev en dramatisk morgon här hemma.

Lilla N hade nätt och jämt vaknat när hon fick syn på några små vänner som lekte på gården nedanför vårt fönster. Genast ville hon ner och hälsa, så hon fick raskt kläderna på och sprang ut på lekplatsen. Jag följde med ut och hälsade på barnen och gick sedan in för att hämta en frukostmacka till henne eftersom hon inte ens hunnit äta något.

Bokstavligen fem minuter senare kommer jag ut och ska ge henne frukosten, och då...då är hon borta.

Jag frågar de andra grannbarnen och vuxna på lekplatsen vart hon tagit vägen och ingen har någon aning. Sakta börjar oron sprida sig i kroppen. Vaddå, har ingen sett henne?? Men vart har hon gått då?? Jag börjar gå runt i området och ropar hennes namn och det är helt öde på gator och lekplatser. Går tillbaka och hoppas att hon ska ha kommit tillrätta, men när jag får veta av de andra att hon fortfarande inte synts till slår oron över i rädsla.

Jag kastar mig på en lånad cykel och far sedan runt i hela området, backe upp och backe ner, lekplats efter lekplats, gata efter gata och ropar förtvivlat hennes namn. Stannar varje person på vägen, knackar på dörrar och frågar om de sett en liten flicka i grön tröja, men förgäves.

En hel timme hinner gå. Min 3-åring som fortfarande knappt hittar runt i området (som är lite av en labyrint) är borta! Magen är en liten hård knut av ångest nu och vänner och grannar och främlingar är engagerade och går runt och letar och ropar hennes namn.  Regnet hänger i luften och jag... är i fullkomligt upplösningstillstånd.

Just när jag ringer och med gråten i halsen uppdaterar maken som är på jobbet, kommer jag in till vår gård och ser en mindre mängd grannar som samlats och får höra de efterlängtade orden: "Hon är här!".
Kan inte beskriva den lättnad som far igenom kroppen och förvandlar mina ben till kokt spagetti.

Hoppar av cykeln och snubblar fram till N som tydligen gått runt i området och sedan gått in till några äldre flickor (som jag inte känner) som bor i grannskapet. De snälla flickorna hade senare
tagit med henne till vår lekplats där hon alltså nu återfunnits av alla som letade.

Jag kunde knappt kontrollera mig, utan började gråta men höll om N och förklarade så lugnt och tydligt jag kunde hur orolig jag varit och hur hon ALDRIG, ALDRIG får gå iväg så igen utan att säga till mig först. N verkade faktiskt förstå allvaret och började gråta hon också och kramade om mig länge, länge.

Slutet gott, allting gott... Men nu släpper jag henne inte ur sikte en minut idag, känner jag. Denna vånda och panik vill jag aldrig någonsin uppleva igen!

Bästa DIY bloggarna

Hes som en pensionerad skata, men (ganska) stark och frisk igen! Tjohoo!

Dags att leverera några roliga tips för dig som gillar kreativitet.

Jag fullkomligt älskar ”Gör-det-själv”-vågen (även kallat DIY som i Do It Yourself) som sköljer över oss från alla håll och kanter just nu. Det pysslas, fixas och fuskas som aldrig förr och jag gläds över alla dessa kreativa självar (och övriga som gärna vill bli mer kreativa) som delar med sig av sina fina idéer. Vad mer briljant kan man göra än att med enkla medel och tekniker spara hundratals, kanske tusentals kronor på att själv tillverka en riktigt cool pryl, ett unikt klädesplagg, en inredningsdetalj... istället för att köpa allt i vanliga affärer? Det finns liksom ingen sport i det! :)

Önskar i hemlighet att jag hade ännu mer tid, talang och tålamod (ni vet, de tre heliga T:na) till att sitta och sy mina egna kläder och kuddar och att jag lite avspänt sådär bara fick för mig att hamra ihop ett schysst soffbord en tisdagskväll. Och visst finns det en del sådana inslag i mitt liv, men just nu hinns det helt enkelt inte med.

Istället låter jag min möbeldesigner till make brista ut i spontana kreativitetsprojekt. Som igår eftermiddags, när han plötsligt fick idén att bygga ett målarstaffli till dottern. Ok? Varför inte.
Sagt och gjort, en halvtimme senare stod lilla N som värsta konstnären och målade vid sitt fina nybyggda staffli. Under veckan sätter vi nog lite fin färg på staffliet så får den stå i hennes rum sedan.

Så nu till tipsen!

Det finns några sidor jag älskar att kika in på för att få roliga idéer till nästa Gör-det-själv-projekt. Hoppas att du kan bli lika inspirerad.

Bästa DIY bloggarna:

(Klicka på namnet för att komma till sidan)

hemmafix

casasugar

I SPY DIY

P.S. - I Made This

Trendenser

Honestly wtf

IKEA Hackers

Var hittar du din inspiration till kreativitet?

Mardrömsnatten

Hej och hå vilken natt...

Åkte på någon slags matförgiftning igår och har spenderat bokstavligen hela natten med huvudet i toan. Uuuuusch!! Vätskeersättning, avslagen Coca Cola och rivet äpple har utgjort dagens 5-stjärniga meny.

Att vara magsjuk samtidigt som man är gravid är inget jag vill rekommendera någon. Över huvud taget. Att ha en liten filur som leker Hela havet stormar inifrån magen när man är sådär hyperkänslig för rörelser runt magtrakten. :-S  Stackars bäbisen måste haft en tuff natt hon med...

Jag skulle egentligen ha börjat jobba i tisdags och det hela är så illa timat att man vill både skratta och gråta. Jag har ju mått som en prinsessa hela semestern och precis när det är dags att komma igång igen drabbas kroppen av all jordens elände. Suck.

Då dagis inte startat ännu har min snälla man fått vara hemma och ta hand om N och leka sjukskötare åt mig hela dagen. Har nog aldrig varit så svag i kroppen! Först runt klockan 16 klarade jag att stappla ner för trappan och blev raskt nerbäddad i en solsäng som maken släpat in så att jag ska kunna lindra febern med frisk luft från den öppna altandörren. 

Det här är rugg-uggletider. Hoppas verkligen att vara på fötter snart igen...

Vad ska barnet heta?

Jag bara njuter av dessa långa lugna söndagar!

Att spendera så mycket tid med familjen som vi gjort hela denna sommar och inte minst att få njuta av ca 30 grader i flera veckor i sträck är min definition av sommarlycka! 

Sitter just nu och leker med namnförslag. Bäbis nummer två ska ju liksom också ha något att kalla sig. Men suck vad svårt det är! Ett namn för mig är verkligen mer än bara några bokstäver. Det ska låta mjukt, vackert, intressant och passa såväl en gurglande bäbis som en stilig vuxen kvinna. 

Namnet får gärna ha någon fin betydelse och inte rimma på något obehagligt. Typ som mitt namn (som jag i och för sig gillar): Louise - fis - gris o.s.v. Det bör också vara ett namn som inte riskerar att förkortas till något trist smeknamn (vågar inte ta något exempel, ifall du själv sitter och heter just det...hehe).

Namnet ska givetvis funka internationellt (särskilt i Danmark, USA & Sverige i och med att det är där barnets familjer bor). Namnet får också hemskt gärna låta lite spännande om flickebarnet nu skulle råka växa upp och bli en berömd författare, designer, sångerska eller annan offentlig person. :) 

Hehe, vilken press! ;)

Inser att jag är en av dessa många människor som dras åt lite mer annorlunda namn. Jag har inget alls emot Anna, Karin, Emma och dylika namn, men det finns liksom redan så många som bär det namnet. Gick hela grundskolan i klass med ytterligare två Louise och det blir så tramsigt när alla heter samma sak.

Och skulle det inte bli bara en smuuula enklare och roligare att lyckas lägga nya bekantskapers namn på minnet om de hette något lite mer udda eller stimulerande för hjärnan? Utan att för den skull bli till något alltför avancerat eller allmänt löjeväckande, givetvis.

Här kommer hur som helst några flicknamn jag vaskat fram hittills:
(Nä, jag tänker inte avslöja vilka mina favoriter är ännu...)

Noomi

Bianca

Leonie

Alva

Melanie

Leia

Julie

Freya

Lucia

Lilja

Mirelle

Mirabelle

Leona

Maxine

Wintra

Minya

Zoey

Chloé

Blanka

Bonnie

Fler förslag??