Varför du måste odla passionsfrukter

Har du någonsin hört någon säga att de ”tappat passionen” för något? 

Har du kanske till och med sagt det själv? Jag hör de orden relativt ofta. 

Det kan vara passionen för det jobb man en gång trivdes med, den person man en gång älskade, hobbyn man en gång var uppslukad av. Jag förstår uttrycket utmärkt. Men något gör att orden ständigt krockar inom mig. 

Passion är inte något du tappar. Det är något du lämnar. Medvetet eller omedvetet, men någonstans beslutar du dig för att låta passionen du en gång kände dö ut en smula. Eller helt och hållet.

Jo, det är sant att livet har olika skeden och visst finns perioder när brinnande passion för något specifikt (såsom en hobby) är så illa tvunget att ge vika för fokuserade studier, hälsa, jobb eller familj. 

Faran är bara när vi låter det gå så långt att vi nästan helt slutar känna den (passionen) inom oss. Det är då livet kan komma att kännas som en grådaskig karikatyr av våra tidigare så färgsprakande visioner för tillvaron och framtiden. Och går man runt i den känslan allt för länge riskerar man att gröpa ur själva glädjen för livet.

Jag tror att det finns två särskilt effektiva passionsdödare att se upp för:

1) Att ta saker för givet. Den där mannen du var smått besatt av i början… med sin befriande humor och charmigt bohemiska skjortor. Plötsligt tål du inte hans frustande skämt som du redan kan utantill och skjortorna eldade du i hemlighet upp ute på bakgården för två år sedan…
Entusiasmen du kände för ditt nya jobb för fem år sedan... med bättre lön, fräschare lokaler och härliga kollegor. Plötsligt är du less, kollegorna tråkar ut dig och du är mer närvarande på facebook än på konferensen du befinner dig på…

Tanke: Kan det vara så att du börjat ta saker för givet? Att du lagt mer tid och energi på att hitta fel än att uppskatta allt det du först värdesatte och till och med kände passion för? Är det verkligen mannen/jobbet/livet som förändrats och blivit sämre? Eller kan det vara din egen inställning?

2) Avundsjuka. Tills nyligen var du eld och lågor över semesterveckan på Mallorca som du sparat ihop till. Men så hörde du att grannen ska spendera semestern med en jorden runt- segling med privat kock, rida på elefanter, bo på lyxhotell i Seychellerna och hoppa fallskärm i Nya Guinea… Plötsligt känns Mallorca sådär imponerande... 

Och du var stolt som en tupp över din envetna kamp för att tappa de där 5 trivselkilona och känner dig som en puma tills vännen du inte sett på 4 månader dyker upp deffad, solbränd, minus 15 kilo och med ny pojkvän…

Tanke: Kan det vara så att vi låter glädjen för resan, för vår prestation, för vår partner, för vårt utseende, för våra talanger… skuggas av avundsjuka över andras (till synes större) framgångar och gåvor?

Jag vet tyvärr vad jag talar om. Länge lät jag min enorma passion för musik och skapande att regelbundet naggas i kanten utav mer talangfulla personer. Jag kunde känna stolthet och lycka över en sång jag fått till riktigt bra… tills jag stötte ihop med någon som råkade behärska röstteknik och låtskrivande ännu bättre. Och vips, lät jag (märk väl mitt ordval ”lät”) glädjen för min egen talang sjunka till golvet. Plötsligt var min sång och mitt skapande inte värt mer än en prickig korvmacka. Tills jag nästan hade svårt att ta en ton och skapa något alls. Jag hade komplicerat och förminskat den naturligt flödande passionen jag tidigare haft inom mig. Jag är i nu full gång att plocka fram den inom mig igen.

Vart vill jag komma? Jag vill att du och jag ska inse att livet inte automatiskt bjuder oss på en färgsprakande show där vi ständigt känner oss skönt motiverade och passionerade i det vi arbetar med, i våra relationer, i de principer vi följer i livet. Vi behöver i själva verket kontinuerligt jobba, ibland väldigt hårt och medvetet, på att odla och bevara de små ”passionsfrukterna” inom oss.

Så en uppmaning till mig själv och dig så här på kvällskvisten:Tillåt inte dig själv att ”tappa” passionen. Inse att du som lämnat passionen också har makten att blåsa nytt liv i den igen, och prioritera att i alla fall med någorlunda jämna mellanrum injicera lite ny passion i hjärtat. 

Sätt dig en timme med den där frimärkessamlingen! Sjung den där sången! Boka den där resan eller lägg upp en strategi för att börja spara inför den! Starta den där bloggen, anmäl dig till den där danskursen! Fixa barnvakt och spring den där löprundan! Börja aktivt leta efter det som kan engagera dig på jobbet igen, eller ta ditt ansvar och sök nytt! Sluta klaga och gå och kyss den där mannen (eller vad som nu annars faller dig in, han har säkert inget emot det…)! Klart slut.