Hallå, ni hjältar där ute!

Sitter här och lipar. Läste just en artikel i Aftonbladet som vred om hjärtat några varv, säkert extra mycket på grund av att jag själv snart ska bli mamma igen.

Artikeln handlar om cancersjuke Ole 27 år, som precis hinner få hålla - och sova en enda natt bredvid sin nyfödde son, innan sjukdomen tar hans eget liv ett dygn senare.

Det som är så vackert är hur hans 26- åriga fru, som alltså just fött barn (hur skör är man inte under en sådan tid?!) och sedan fått ta farväl av sin make samma vecka, ändå väljer att se det fina, framför det tragiska: att Ole ändå hann hålla i barnet, att de fick lov att vara en hel familj i åtminstone några timmar. Hon är tacksam.

Hur tar man sig igenom något så sorgtyngt med en sådan ödmjukt positiv inställning?
Jag vill åka till Norge och krama henne hårt och länge, men får hoppas att hon istället har en stor god familj som gör just det.

När jag nu skrivit allt detta ser jag att artikeln publicerades 2013. "Nyheten" är alltså ett år gammal.
Och nyfiken och googleskadad som jag är söker jag genast på hennes namn och hamnar på en facebooksida med massa härliga och glada bilder av den unga mamman med sin nu 1-åriga fina son.

Jag fäller nya tårar, men denna gång av glädje. Jag känner henne inte men är plötsligt lika stolt över henne som om jag varit hennes bästa vän. Vilken kvinna!

Och plötsligt vill jag hylla alla er fantastiska, starka mammor och pappor världen över som kämpar ensamma med det stora utmanande ansvaret att vårda, älska och uppfostra ett barn (eller flera). Ni som aldrig får avlastning i nattningen, som är den som ska både lämna och hämta på dagis efter en lång arbetsdag, handla mat och laga och städa och ändå orka leka och stimulera och sätta gränser. Ni som inte har en partner som tar över när ni själva håller på att tappa förståndet (vilken förälder har inte känt så?) eller helt enkelt inte orkar mer.

Ni är mina hjältar!! Jag bugar mig för er tills näsan nuddar asfalten och önskar att jag kunde köpa blommor, choklad eller en resa till Mallorca åt er. Inklusive barnvakt.
Skulle ni någonsin se mig på stan och känna att ni behöver lite pepp beordrar jag er härmed att komma fram till mig och säga till. Ni har mitt löfte om min allra största varmaste björnkram och STRÖSSEL av pepp och komplimanger som ska bära er igenom resten av dagen.
Och kanske en och annan chokladbit.