Babyn ger sig tillkänna

Det här med att se sitt barn...innan det finns i världen, utanför kroppen...Hur sjukt är inte det?!

Där ligger man på en pappersbeklädd brits med byxlinningen ända ner till pubeshåret och två deciliter blå gel på magen. Nervös som ett AS eftersom;
1. Man undrar om barnet lever och har hälsan
2. Man inser att man strax möjligen ska få veta om man har en liten son eller dotter på G. 

Och så blir man lite gråt-rörd och liiite freaked out  på en och samma gång, för plötsligt är det ganska svårt att missa det faktum att det FINNS en liten varelse där inne i din kropp! Och den andas och vinkar och lever och tänker stanna där och tänker födas genom ett nyckelhål typ och tänker bli en del av ditt liv och tänker få ett namn och vara din nya människa i vått och torrt, i sjukdom och hälsa för all evighets evighet.

Tänker man på detta är det faktiskt mer konstigt att INTE få en halv hjärtattack vid ultraljudsbesöket, än att få det!

Baby in the making

Ja, jag gick igenom samtliga symptom beskrivna ovan (inklusive hjärtattacken, det är jag nästan säker på) och till det kom sedan beskedet att den som simmar runt där inne verkar vara en liten tjej! :) Så det blir en lillasyster till min lilla N i december och det blir finemang!

Jag som själv kommer från en familj med hela fyra systrar och en bror (till samma föräldrar får man nästan tillägga idag) vet hur mycket glädje och närhet det finns att hämta i syskonrelationer och inte minst de speciella band man kan ha till just en syster  (och så slipper man ju dessutom köpa en helt ny garderob till baby nummer två, hehe).

Så välkommen i december lillasyster!

Så här kan det se ut någonstans i vecka 19-20