Brev till John Blund

Hej!

Jag är en tjej på 33 jordsnurr som letar efter en kompis.
Jag är ute efter dig som är snäll, väldigt lugn och framför allt tyst som en ninja. Du får gärna gilla mörker och strö sand i mina ögon då och då. Typ nattetid. Heter du John Blund och är sugen på riiiktigt långa nätter med oavbruten sömn och vila, så skriv! Vi skulle kunna hänga ett tag.

Vänliga hälsningar
33-åring med sömnbrist

Såååå trött. Men så länge jag fortfarande bloggar lever jag. Tror jag.

Ja. Så sömn är för tillfället inget vi tror på särskilt mycket i det här huset. Överskattat liksom.
Varje natt vaknar minstingen och vägrar sedan somna om efter att ha blivit tankad i mjölkbaren. Hon har dessutom upptäckt sin strålande klara röst nu också och tränar flitigt på sina skalor varje natt. Mi-mi-mi-mi-mi-mi-miiiii. *halvtons höjning* Mi-mi-mi-mi-mi-mi-miiiiiiiiii" och så vidare. Och så VIDARE.

Men är det inte fascinerande hur nära man kan vara att slänga ut henne alternativt sig själv från balkongen klockan 03.40, och sedan ändå vara tokkär i det lilla monstret hela dagarna? Hur är detta möjligt egentligen?!

"Vaddå? Jag har väl inte gjort nåt?" Wanna bet...

Jag har dessutom haft en liten vattkopps-storasyster här hemma hela veckan så det är klart att man känt sig lite extra mör på sistone. Inte så mycket bloggande med andra ord. Däremot mycket andra skojsigheter. Stora N har till exempel haft konstutställning hemma i köket. Ah! Fantastico! Excellente! Sådan utsökt känsla för detaljer och formuttryck. Och ja, det är en tampong du ser.

Modern konst à la N

Hon har dessutom uppfattat mammans extrema trötthet, och istället för att tjata upp mig ur sängen för att få frukost på mornarna har hon helt enkelt tagit saken i egna händer, min kompetenta lilla tjej. Som igår när jag kom ner och fann min dotter i full gång att slafsa i sig denna näringsrika (för att inte tala om smarriga) kombination: Havredryck och Caesardressing. Nom nom liksom. :-S

Frukost för kungligheter!

Yep, detta är livet just nu. Jag har aldrig varit så här trött, men lyssna nu! Jag kan ändå uppriktigt säga att jag är lycklig och känner mig så enormt tacksam för den utveckling jag får genom mina små människor. De hjälper till att polera mitt inre och jag tror på fullaste allvar att jag blir en bättre kvinna av att dagligen träna mig i att tackla utmaningarna de slänger åt mitt håll. Gott så.

God natt. Eller inte.

Glad påsk!

Jahapp, då var påsken över och jag kan inte annat än känna mig glad, nöjd och tacksam.
Vi hade inte möjlighet att åka ner till Göteborg som vi brukar, så i år firade vi påskafton själva (verkar bli den ihållande traditionen i år...).

Först tyckte jag det kändes en aning trist, lite à la vår knasiga julafton, men bestämde mig sedan för att byta fokus. Istället för att tänka på vad vi skulle få ut av dagen, beslöt vi att fundera på hur vi kunde göra andra människors påsk lite roligare.

Så! På påskafton lekte hela lilla familjen påskharar och drog iväg med bilen fullastad av påskpresenter. Vi åkte runt till bekanta och lämnade över gåvorna och kände hur energin steg för varje stopp. Det var så fantastiskt roligt och givande och när alla gåvor var utdelade kände vi oss helt i gasen. Vi ville bara fortsätta! Det här blir definitivt vår nya supertradition att föra vidare i vår familj. Kan varmt rekommenderas. Vilken dag på året som helst.

På söndagen kom iallafall massa härlig familj på besök och vi ställde till med en riktig fest-påskmiddag med lamm, mynta, kokosmuffins med limeglasyr (dock inte ihop) med mera. Fantastiskt gott, och kändes som en perfekt avslutning på den fina påsken.

Lite bilder från påsk i vår familj:

Panisk påskkorts-målning på skärtorsdagens kväll. Västkustmamman fick nämligen samma kväll veta att barnen i denna del av Stockholm tydligen påskar redan på skärtorsdag och inte på påskafton som vi gör i Göteborg. What?! Så en påskkärring fick hets-skapas en timme innan sängdags...

Smink på!

Nöjd påskkärring fick påbörja sitt påskande vid 19-tiden.

En del av påsk-frukostbordet.

God morgon!

N hjälper mamma baka knäckebröd (som sedan brändes i ugnen, håhå jaja...kul att baka iallafall)

Påskhare på dagis.

Redo för barnens äggjakt i den påskiga svinkylan...

Sommartider nej nej!

Har jag någonsin varit så här trött förut? Tveksamt.

Jag borde aldrig ha klivit upp ur sängen över huvud taget den här dagen. Har känt mig som tömd på blod i kroppen, som någon slags mega-järnbrist (troligen mer sömnbrist). Inte blir det direkt bättre av att en timme av mitt liv försvann igår i samband med omställningen till sommartid. SOMMARTID! Hah! Vilket hån. Regn och piss och blåst från morgon till kväll hela denna vecka.

Har bokstavligen krupit på alla fyra uppför trappan här hemma eftersom jag inte orkade gå på två ben som vanligt sunt folk. Har tagit varje liten sorglig chans till att ligga raklång i soffan och bara andas. Typ när äldsta dottern ska gå på toa.

"Eh...men du, N...ska du inte sitta kvar lite längre? Kanske se om det kommer bajs också? Jooo...prova! (snälla!!) Inte det nej... Ok, jag kommer väl och torkar dååå." *stön* *stånk* *flås* *krypa till WC*

Vet inte om det är sjukdom på gång eller bara ett resultat av den enormt futtiga sömn jag fått de senaste, säg 12-13 veckorna i sträck. Troligen det senare. Man blir ju både dum och ful av att sova så här lite! :(

Min stora tjej krävde hur som helst lite stimulans denna tråkiga dag så mamman drog upp sig till sittande position och tillät dottern att rita en stund. Och rita ska helst göras på levande objekt, inte papper. Beskåda det ofattbart vackra resultatet:

Top Model nästa? Makeupen matchar iallafall de mörka ringarna under ögonen.

Makeupartisten i egen kladdig person.

Och medan storasyster illustrerade på sin mamma passade baby M på att uttrycka sina innersta känslor för vädret i Stockholm idag.

Feber efter vaccination

Det blev en intressant vecka.

I onsdags fick lilla bäbisen sitt första vaccin (3-månaders) och samma natt blev hon febersjuk. Ingen panik i sig naturligtvis men framåt kvällen på torsdagen hade febern stigit trots Alvedon och hon såg ut som ett spöke! Blekgul-grå i ansiktet med röda ögon. Och så utmattad att hon knappt orkade resa nacken. Kände knappt igen henne och åkte i ilfart till barnsjukhuset.

Hade trott att de kanske skulle ta lite prover och skicka hem oss igen. Men istället ville de hålla henne under uppsikt under natten. Det var jag inte helt beredd på och hade sannerligen inte packat för att sova över på sjukhus. Men sjukhusnatt blev det alltså och de lånade ut nattskjortor och tandkrämer etc. så det gick ju bra ändå. Men jag kan inte påstå att man sover särskilt gott...

En stenhård brits med ett frimärke till kudde, klockor som tickar, larm som piper och små barn som tjuter i rummen bredvid. Men babyn sov som en stock iallafall och vaknade upp med ett leende utan feber, så jag är tacksam. Och utsikten var faktiskt underbar.

Är så glad att sjukvården i Sverige är fin och att de tar oss oroliga föräldrar på allvar. Nu är vi hemma igen och allt är väl.

Sjukling och mamma

Glad att man får låna tandborste

It's a new dawn, it's a new day, it's a new life for me. And I'm feeling good.

Liten groda som just blivit av med sin feber

Fantastisk utsikt från sjukhusrummet

Lindex nya Mini Me-kollektion

Måste bara tipsa.

I april släpper Lindex en ny kollektion för mammor och döttrar som gillar att matcha varandra till lite festligare högtider. Har inte provat det där med matchning så mycket själv med mina döttrar, men någon gång kunde ju få vara den första. ;) Och måste säga att jag gillar dessa fina outfits. Det ska tydligen även finnas en kavaj och fluga för far och son som också vill leka tvillingar för en dag.

Ur Lindex Mini Me -kollektion:

Bilder lånade från barntipsbloggen

En moders identitetskris

Det händer något märkligt med mig just nu. 

Ja, faktum är att samma sak också hände sist jag fick barn. Låt oss kalla det en slags identitetskris.

Så här låter mitt och makens givande pillow talk:

Jag: (stirrar ut i november) *långsam ljudlig suck*

A: ...? Vad nu?

Jag: *långsam ljudlig suck igen* Nä, det är bara...du vet, LIVET...

A: (drar trött en kudde över ansiktet) Åh neej, inte nu igen!

För detta ”LIVET” upprepar sig en tre-fyra gånger i veckan nu för tiden. Och verkar dessutom vara ett sådant där skönt ämne som aldrig riktigt kan avklaras en gång för alla och som inte heller leder till så mycket produktivt, förutom att jag får babbla då. Vilker ju i och för sig alltid är trevligt.

Men vad menas då med mitt ”LIVET”-snack? Tja, jag är en 30-plussare som just blivit mamma för andra gången och hela min värld har liksom ställt sig på huvudet (igen). ”LIVET” är helt enkelt ett begrepp som fått sammanfatta all den frustration, glädje, längtan och förhoppning som trängs i hjärtat samtidigt. Alla de identiteter jag vill vara på samma gång men är rädd att jag inte hinner med: Kvinnan, mamman, författaren, sångerskan, äventyrerskan, entreprenören...

Min inre dialog går i stort sett så här:
"HUR I HELA SKOGENS DÅRAR SKA MAN HINNA MED SITT LIV EGENTLIGEN?!"

Är jag den enda som känner att allt, och då menar jag verkligen allt, ska hända just nu, mellan 20-40 ca? Och att det dessutom verkar halvt omöjligt med tanke på att jag redan hunnit avverka hela 20 och snart halva 30-års åldern? 

Mina drömmar om en glad och sund familj, ett roligt och utvecklande arbete, en musikkarriär, terapeututbildning, ett fint och egenrenoverat hus, volontärarbete i någon avlägsen afrikansk by, bokförfattande (och för all del – bloggförfattande), resa runt med familjen i Australien, starta eget superframgångsrikt företag, bo utomlands, bli stark och tränad, lära mig ett nytt instrument, hoppa fallskärm etc. etc. Allt ska liksom hända NU innan jag blir för...ja, vaddå? Gammal, inaktuell, trött, rädd, sjuk, oattraktiv, död? Ja så är det nog. Jag vill helt enkelt hinna med så väldigt mycket innan jag dör. Otroligt originellt, jag vet...

Och så fann jag detta citat som en vän postat och kände BANG! Klubban gick rätt i skallen.

För så här är det: jag har detta livet idag. Det är faktiskt allt jag vet. Kanske får jag lov att leva några dagar, kanske några år eller förhoppningsvis några decennier till här på jorden? Den biten har jag rätt begränsat inflytande över. Men imorse hade jag alltså förmånen att få vakna igen efter nattens sömn. En gåva i sig, för den möjligheten fick inte alla människor idag. Någonstans var någons tid ute, och den insikten gör mig extra tacksam för att jag fortfarande fått vara kvar här idag.

Så även om min hjärna formligen kokar av alla planer och önskningar, och även om jag alltid kommer att vara en person som är lite rastlös och ivrig att ”komma igång och komma iväg”, så försöker jag lära mig att se att det är vad jag gör just NU som är det viktiga. 

Idag hade jag en hel att-göra-lista som väntade på att bli avbockad, men så har min lilla bäbis plötsligt fått feber och gråter konstant. Och min lista får vackert vänta. Ordningen har fått omprioriteras för just nu, denna timme, denna dag behöver jag vara Louise-mamman och bara hålla mitt lilla barn, och faktiskt inte så mycket annat. 

Kathys Taylors sista hälsning

Denna morgon startade jag med att fälla tårar.

Minns ni den rörande berättelsen om cancersjuka Kathy Taylor, som jag skrivit om tidigare här på min blogg? Gravid och bara 34 år gammal insjuknade hon i en aggressiv cancer som snabbt spred sig. Några månader senare, efter en ofattbar och envis kamp från hennes sida tog cancern slutligen hennes liv och Kathy dog på nyårsafton den 31 december 2014.

Kvar lämnades hennes unga make och deras fem vackra barn utan sin hustru och mamma. Den lilla babyn Luke, som på grund av de kritiska omständigheterna fick födas redan i vecka 26, gick tyvärr bort två veckor efter förlossningen i sviterna av en infektion.

Berättelsen om Kathy Taylor spred sig snabbt från det lilla Bear River City i norra Utah, USA till resten av världen. När storyn nådde Hollywood och sångerskan Sarah McLachlan beslöt hon sig för att hjälpa familjen att täcka vårdkostnaderna. 

Kathy hade tidigare spelat in sin version av Sarah McLachlans "I will remember you" och sångerskan såg nu till att Kathys cover lades upp på iTunes, där alla intäkter gick till Kathys fond. 

Jag har känt så oerhört starkt för denna fina familj och när min vän, som också är Kathys svägerska, lade upp denna vackra video imorse brast mitt hjärta. 

Så här är Kathys Taylors sista hälsning: I will remember you. 

Kathy Taylor sjunger I will remember you

Coola barnrum

Goder afton!

Åh det är rätt fantastiskt att sitta och samtala med treåringar. Deras sätt att betrakta livet, saker och företeelser är minst sagt unik. Ställer man en fråga vet man liksom aldrig vad som kommer ut ur munnen.

Ikväll fick jag till exempel veta av henne att "smink som rinner ner för ansiktet när man simmar är inte bra, och...(*funderar lite*) hajar är också dåligt för hyn". Eeeh...jaha? nä, särskilt bra för hyn kan de ju knappast vara, hajarna...

Redan som tvååring levererade min dotter helt fantastiska one liners. Låt mig ge ett exempel:
Vi står på en lekplats när N pekar uppåt skyn och ropar "Titta mamma!" Jag ser vad hon pekar på och säger "ja titta, är det ett flygplan?" Varpå hon svarar "Nej, det är ett Gullmarsplan" (för er som inte känner till det, är Gullmarsplan en plats i Stockholm). Haha!
Så det var inte ett Stureplan eller Jarlaplan då alltså? Ok, bara kollar. Så underbart logiskt. :)

Så till hennes ära lägger jag upp några fina barnrum som jag hittat på Pinterest.

Coola barnrum

Färgstarka hus

Sovit imponerande dåligt i natt. En liten dåre har väckt mig typ varannan timme... *gääsp*

Men lite musik satte guldkant på tillvaron, när jag fick lyssna på en god vän som höll lunchkonsert i en kyrka i närheten. Väldigt vackert och proffsigt. Synd bara att min lilla bäbis var lika grinig och trött som jag efter nattens bravader. Och eftersom jag inte ville förstöra hela evenemanget fick jag följaktligen njuta av halva konserten utanför salen med örat tryckt mot dörren. Håhå jaja.

Jag har sedan koncentrerat mig på avancerat och tålmodigt föräldraskap resten av dagen. Och nu när de små äntligen sover söker jag något uppiggande. Och vad (förutom choklad) kan vara mera livgivande än färg?

Så nu ska ni få se några superhärliga hus i lika superhärliga färger. Vill dit! NU! Är säker på att en kvarts betraktande av dessa färgstarka byggnader motsvarar en kvarts sol alternativt ett D-vitaminpiller. Så på med solbrillorna!

Fantastiska färgstarka hus

Boo Kap, Kapstaden

Boo Kap, Kapstaden

Burano, Venedig

Carabanchel, Madrid

Cinque terre, Italien

Curacao

St John, Kanada

Bilder lånade från 101ideer.

Familjebilder

Wow, det är mycket dessa dagar.

I måndags kväll kom jag och min baby hem från en underbar familjehelg i Göteborg. Vi firade min kära mammas 60-års dag och det var fest i dagarna de tre. Jättehärligt! Vi passade på att ta en del familjefoton som jag ska visa här nedan tänkte jag. Vi är som ni ser en ganska stor familj med hela sex barn (till samma föräldrar, får man nog tillägga idag).

Och festandet är inte över! Denna helg är det namngivningsfest/välsignelse av vår nya lilla familjemedlem så redan nu är huset fullt av glada danskar på besök och även göteborgsfamiljen kommer upp imorgon. Sååå roligt!... Och sååå stressande. :-S

Både jag och min man har slitit hårt hela veckan för att förbereda inför gästernas ankomst. Byggprojekt har avslutats, väggar har målats, ny soffa har skruvats ihop. Jag är ju dessutom (tyvärr) en person som har väääldigt svårt för att ta emot gäster till ett skräpigt hem. Därför far jag runt som en påtänd vettvilling och skurar och bäddar, dammsuger och tvättar. Det ska liksom helst vara perfekt...och det BLIR det ju aldrig!

Det är en omöjlig ekvation för de flesta människor. Och där springer jag runt med bröstet i vädret medan jag bakar pajer, så den ammande babyn i bärselen iallafall får sin näring, även om den galna mamman glömmer sin egen näring i ambitionen att slå någon slags världsrekord i homestyling.

Ja, jag är medveten om att detta beteende inte håller i längden. Jag har sett skräckexempel på hur människor (oftast kvinnor, dessvärre) kan bli när de håller på så här alltför länge. Plötsligt säger kroppen ifrån (och omgivningen också). Jag ska stoppa detta. Snart. Ska bara handla först, och bädda först, och köpa tulpaner till vaserna först och...

Lite sköna familjebilder från helgen: