Har de senaste dagarna läst många upprörda inlägg och artikelhänvisningar i mitt sociala flöde som tar upp polisens (och Dagens Nyheters) mörkning av festivalövergreppen tätt knutet till ämnet Nyårsattacken i Köln.
Jag är själv lika upprörd och äcklad av händelserna. Det är genomvidrigt och sådana handlingar kan aldrig ursäktas eller accepteras. Däremot måste jag sätta ner foten lite när det gäller den ensidiga rapporteringen från bekanta och övriga. Det är farligt lätt att generalisera och förmedla att illdåd bara kommer från vissa specifika folkgrupper. Med det sagt ser jag också ett allvarligt och stadigt växande problem när individer som växt upp i en kultur med en väldigt traditionell kvinnosyn kommer till västvärlden och möter vårt sätt att vara och leva. Som opinionsbildaren Adam Cwejman säger i en artikel i GP idag:
"Deras möten med västvärldens kvinnor, som är ute och roar sig utan vare sig slöja eller i sällskap av män, skickar signaler som kan uppfattas som både förvirrande och provocerande".
Det här är ett akut, djupt invecklat problem som vi är långt ifrån en lösning på. Men vi får samtidigt inte peka så hårt åt andra hållet att vi missar att kvinnoförakt även existerar precis här i vår kultur liksom i ALLA kulturer.
Som tonåring fick jag själv uppleva den form av trakasserier som tog plats i Kungsträdgården. Jag befann mig på en konsert på Liseberg (yes, barnfamiljernas mecka) och fick plötsligt värja mig från ytterst helsvenska killar som passade på att försöka tafsa och ”gnugga” sig mot mig och andra unga tjejer i tumultet i folkhavet. Och precis här i vår egen svenska trygga och skötsamma kultur sitter vanliga (om än ovanligt ruttna) svenskar på nätet och spyr ur sig de mest grova sexuella trakasserier mot kvinnor varje.eviga.dag!
På viralgranskaren Jack Werners facebooksida kan du läsa om de senaste trakasserierna mot en kvinnlig journalist som lyfts fram just nu (trakasserierna var faktiskt så vedervärdiga att jag inte vill länka till sidan här på min blogg, men känn dig fri att surfa till sidan ”Allt som Jack Werner rör vid” och läsa dem där). Och rötäggen som skrivit sina hot? Svenska män, med förnamn som Per och Jonas. Vanliga killar på bussen och ICA liksom.
För knappt tre månader sedan hamnade den tidigare barnprogramledaren ”Kringlan” Svensson i rejält blåsväder efter att ha suttit i en Podcast och skämtat om att mörda och våldta Aftonbladets kvinnliga kulturchef. Allt till generade skrattsalvor från de övriga männen i rummet. Bara på skämt naturligtvis, och han var ju faktiskt bakfull. Jamen dåså. Vet ni, det är precis sådana människor som får mig att vara rädd när jag går ensam i mörker. De beter sig schysst och hyfsat i vardagen, men när de fått några glas krälar sig deras sanna syn på kvinnor fram.
”Men hallå, det är en sak att sitta på nätet och skriva sådant här, och en helt annan att gå och ut fysiskt antasta kvinnor i verkliga livet” säger du. Är du verkligen säker på det? Vi kan väl fråga den kvinnliga journalisten som just fått sin adress publicerad på facebook tillsammans med hot om våldtäkt och mord hur hon upplever saken?
Det verkar snarare vara just i sociala medier som rötägg hittar och förstärker varandra i sin unkna kvinnosyn. Sitter där i mörkret och ger varandra virtuella ryggdunkningar medan vidrigheterna smattrar, värre och grövre för varje kommentar. Mycket tyder dessutom på att attacken i Köln varit organiserad, och är det då inte tänkbart att det skett via just sociala medier? ”Så en tanke, skörda en handling...” du vet.
Jag vill inte på något sätt undergräva vad som hänt vare sig i Tyskland eller Sverige. Allt jag ber om är lite balans i vad du väljer att dela och ropa ut till din omgivning. När media eller någon person med pondus höjer rösten är det så lätt, så lätt att hänga på och sjunga med i kören så att säga. Det är bra och alldeles rätt att du reagerar på de orättvisor och händelser som media väljer att basunera ut, men visa då också samma engagemang i liknande frågor som rör dina egna landsmän. Det är framförallt där du kan påverka. Säg ifrån med kraft när du ser eller hör en konversation bland dina bekanta som luktar ruttet ägg. Sexistiska, hotfulla eller i någon form nedvärderande kommentarer.
Sedan behöver vi nog alla lära oss att ta en paus, andas och sedan ifrågasätta våra källor innan vi delar och sprider tankar och nyheter. Ha också i åtanke att det (mig veterligen) inte existerar någon fullkomligt objektiv mediekanal. Det skulle krävas en redaktion bestående av robotar, snarare än av människor med kött och blod, personliga åsikter, känslor och syften. Varje artikel du läser har en dold agenda eller vinkel, och ditt uppdrag är att överväga artikelns motiv innan du sprider vidare.
Och när du ändå är igång – fundera en smula på vad för reaktioner du själv vill uppnå med det du lyfter fram i dina kanaler? Du är med och påverkar på ett väldigt påtagligt sätt hur du själv och din omgivning ska uppleva världen, dag för dag. Styrs du av rädsla, känslor och fördomar när du tar ton? Eller är det av fakta? Vill du ingjuta skräck eller vill du ingjuta hopp till dem omkring dig med det du delar? Och varför?
Oavsett vad ditt svar är, föreslår jag att du i samband med dina inlägg försöker komma med egna konstruktiva förslag till lösningar på de problem du så ivrigt flaggar för. Vill du se förändring i världen? Lamslå då inte bara dina åhörare med skräckpropaganda, utrusta dem istället med verktyg för att agera!
Tack för ordet.
Jag läste Dag Öhrlunds blogginlägg. Kan bidra ngt.
SvaraRaderahttp://www.ohrlund.se/blogg/?p=2665
Det racker vall med dom problem vi redan har o blir over i Sverige. Det har vi alltid haft, och det ar som du sager inte bara invandrare som beter sig illa mot kvinnor. Men nu har samma problem som vi tidigare INTE lyckats bemastra blivit nast intill ohanterligt och folk visar sina kanslor i deras enda satt dom har till forfogande, Internet. Jag menar att det man sprider ar bara ett uttryck for hur man idag kanner sig och inte i forsta hand for att gora andra radda.
SvaraRaderaHej och tack för din kommentar. Uppskattar verkligen all input och tack för att du tagit dig tid att läsa mitt blogginlägg. Jag förstår vad du menar, och håller med om att sociala medier (internet) kan fungera som en god plattform för både information och känslor. Och till viss del tycker jag att det är väldigt bra att folk fritt får ge uttryck för tankar och känslor där. Det man behöver vara vaksam på är dock att känslor är något ganska flyktigt och föränderligt, och sällan baserat på fakta. På nätet går det ruskigt fort att ta en ståndpunkt (tex. genom att like’a ett inlägg på facebook) och med mitt blogginlägg vill jag hjälpa oss alla att fundera en vända till innan vi gillar eller delar ett inlägg eller artikel. Speciellt om det är något som i längden kan skada andra människor (tex. oskyldiga som råkar ha en viss typ av utseende eller geografisk härkomst).
RaderaTack igen för dina tankar och ha en fin dag!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag upplever just nu stora konflikter inombords då det gäller både det ena och det andra. Jag har vuxit upp i ett hem med "goda föräldrar" som har gett mig och mina syskon både praktiska, mentala och andliga redskap att hantera världen och dess visdom. Dessvärre funkar inte alltid dessa redskap. Jag tänker "mitt uppdrag är först och främst att försöka hitta det goda i alla" och lyckas rätt bra med det. Jag tänker "tänk först och prata sedan" och lyckas rätt bra med det. Jag tänker "jag kan inte döma förrän jag har gått en mil i någon annans skor" och lyckas hejda mina upprörda tankar. Jag tänker "förlåt dem, för de vet inte vad de håller på med", och det är där det börjar bli jobbigt. Jag känner nämligen att de svenska ledare som har fått folkets förtroende drabbats av skrämselhicka och pga detta för sitt folk bakom ljuset i hopp om att trolla bort alla problem som pågår och som kan komma att uppstå. Att inte rapportera ett stort antal polisärenden till media för att de underblåser "fel känslor" hos folket är fel. Att presentera officiell statistik byggd på falska siffror och manipulerande jämförelser är fel. Att påskina att Sverige är pojken med guldbyxorna och att skattkistan bjuder på oändliga tillgångar är rent farligt.
SvaraRaderaFördomar kan vara farliga. Fördomar kan också bygga på erfarenhet och rädda någon som råkar i samma situation igen. I går hade jag en rysk judinna här hemma på fika. Jag kan tala om att det hon sa om situationen i Europa i allmänhet och Sverige och Tyskland i synnerhet inte var politiskt korrekt någonstans. Hennes erfarenheter grundas på hennes folks erfarenheter från tusentals år. Jag tyckte själv att hon var väldigt kategorisk, rasistisk och politiskt inkorrekt, men när jag LYSSNADE på vad hon sade istället för att försöka trippa på tå som den svensk jag är förstod jag vad hennes rädsla grundade sig på.
Jag vägrar att tro att människor inte kan ändra på sig, men jag är inte dummare än att jag inser att Sverige kommer att se annorlunda ut framöver och att det i vissa fall kommer att skava och göra ont. Jag håller fullständigt med om att man ska vara försiktig med vad man sprider genom sin mun och i dagens diskussionsforum på nätet, men att inte föra en öppen diskussion hjälper inte till. Överlag tycker jag dock att vuxna människor använder sig av en mycket inhuman och mobbande samtalston. Om de som gör det började uppföra sig lite så kanske diskussionerna kanske skulle kunna föra oss framåt istället för att framstå som pajkastningstävlingar.
Tack för ditt inlägg!
Tack snälla för din kommentar! Verkligen väl uttryckt och många goda tankar och insikter. Jag håller med dig till hundra procent. Inget "lullande" eller "tå-trippande" får förekomma bland myndigheter som ska förse sitt folk med fakta och sanning (oavsett konsekvenser eller rädslor). Det är och förblir åt skogen fel.
RaderaÄr också fullständigt FÖR en öppen diskussion kring dessa och andra viktiga ämnen. Det är både nyttigt och nödvändigt. Faktum är att jag önskar att vi svenskar diskuterade lite mer än vi gör idag. Dock - och detta är ett stooort dock - så måste den debatt som pågår step it up ordentligt. Det är så genant mycket pajkastning och samtalstonen är ofta, som du nämner under all kritik. Man blir både ledsen och frustrerad över hur vuxna kan sitta och ägna sig åt ren och skär mobbing som det varit i många fall. Inte ok.
Jag är liksom du, väldigt bekymrad för Sverige. Vi har varit och är nog fortfarande på tok för naiva på många fronter. Vi har levt så länge i fred att vi blivit högmodiga och tror någonstans att vi är osårbara. Är verkligen jätteorolig för att vi våldsamt kommer att behöva tvingas till insikt snart här i detta lilla land. Jag är uppriktigt ängslig för mina döttrars framtid. Samtidigt är rädslan en känsla jag jobbar mycket på just nu. Jag tror att vi människor kan åstadkomma långt större förändringar när vi agerar i övertygelse, positiv beslutsamhet och utifrån starka visioner om hur vi vill att något ska vara, istället för utifrån rädsla. Tyvärr lever en stor del av massmedia på just vår rädsla. Det är så sanslöst inkomstbringande för dem att skrika ut nya rubriker som ska få oss att dra efter andan. Och så länge det är ett vinnande koncept kommer det aldrig att ändras. Media visar både sanning och - åt månen förvrängd - information. Den svåra balansgången för oss som tar del av nyheterna är att veta vad som är vad. :-S
Stort tack igen för din kommentar Monnah!