Ge mig en rullstol, tack!

Okej, jag måste lära mig att chilla lite.

Springer runt här på min mammaledighet med eld i håret. Städar, målar, renoverar, handlar, klättrar i trappor och kånkar grejer från vinden som om jag med vilje försökte framkalla en för tidig förlossning.

Till slut säger kroppen verkligen ifrån med råge, och lagom till att det är dags att ställa sig och laga middag varje kväll är jag så slut och har så ont i fötterna att jag inte kan stå upp.
Vad önskar jag mig i julklapp, undrade maken igår kväll? En rullstol tack!

Tack och lov har jag mitt team här hemma som stöttar när det blir alltför jobbigt.
Dubbel fotmassage är inte fy skam sådana här dagar.

Mitt team jobbar i dubbelskift

Går för övrigt igenom en rätt hemsk period just nu. Jag är så vettskrämd inför den här förlossningen att jag nästan hackar tänder när jag tänker på det. Det är definitivt en väldigt osund inställning till det hela, eftersom jag vet att rädslan i sig ÖKAR smärtupplevelsen och skapar otroligt mycket onödiga spänningar som rent fysiskt försvårar det naturliga förlossningsarbetet i kroppen. Så nu är jag dessutom rädd för att vara rädd. Jippie... 

Jag vill så fruktansvärt gärna känna lugn och tillit till situationen, till min kropps förmåga att klara av detta igen och till att allt kommer att gå väl. Jag beundrar och avundas kvinnor som uttrycker sin eufori för det magiska i att föda barn. För mig kommer det magiska efteråt, när jag ser att jag faktiskt överlevt och att barnet ligger med hälsan och lemmarna i behåll mina armar. Allt som föregår det ögonblicket känns...som att vänta på att bli slaktad, långsamt och utdraget.

Ja ni hör ju. Med den känslan är det kanske inte superkonstigt att jag fått en del nattliga gråtattacker denna vecka. Jag verkar ju på allvar tro att jag ska dö?!

Min dotter kramade mig plötsligt hårt idag och sade teatraliskt; "åh mamma, jag vill att du ska stanna på jorden!". Lite förvånad undrade jag vad hon menade med det? Jag är ju på jorden?
"Jag vill inte att du ska åka till himlen, för då är du död".

Och nej, jag har inte sagt ett pip i närheten av henne som låtit henne veta att jag är orolig för förlossningen. Så nu tror även min dotter att jag ska dö. Grejt...

Har jag en pojkmage?

Hemma i säkert förvar igen. Och nej, ingen förlossning smygstartade tack och lov under Göteborgsresan, vilket jag var rätt nervös över ett tag. Puh! Istället blev det en fantastiskt skön och vilsam helg med familjen i mitt kära barndomshem.

Lite fem-timmars-Ullared-shopping hanns också med och nu kan man nog säga att vi är redo för babyn. Har fått tag i alla nödvändiga (och kanske även onödiga) saker man kan tänkas behöva. Gött!

Något som jag hör allt oftare nu för tiden är att jag har en "pojk-mage". Vad nu det ska betyda? Tydligen att magen är rätt kompakt och att jag inte "såsar ut" så mycket på sidorna, som man visst har en tendens att göra när man väntar en flicka. Hmm...jag tycker jag såg ut cirka så här sist jag var gravid också, men inte vet jag. Däremot har jag själv faktiskt fått en allt starkare känsla av att det möjligen faktiskt kan vara en liten kille där inne trots att ultraljudet visade tecken på att det var en tjej. Det är liksom en tanke som både jag och maken har svårt att släppa. Vilket vore rätt komiskt eftersom jag verkligen hunnit ställa in mig på en till tjej nu, har köpt lite klänningar etc. och vi har till och med enats om ett fint namn som detta lilla flickebarn ska bära. Killnamn har jag liksom inte ens funderat över. ;)

Well, det lär väl visa sig inom ett par veckor vad det är för en krabat som bor där inne... Spännande.

Pojkmage?

Ikväll har jag och dottern dragit igång ett mysigt litet projekt tillsammans. Vi har fått det gamla dockhus som jag och mina syskon lekte med som små, och med tanke på att det är från 80-talet någon gång var det i desperat renoveringsbehov. Så eftersom vi inte har tillräckligt med renoveringsprojekt här hemma (hö hö hö) så bestämde vi oss för att gå loss med färg och penslar på dockhuset ikväll.

Det kommer att bli ett oerhört stylish och roligt hus när det är klart. Postar fler bilder allteftersom arbetet fortskrider.

Dockhusrenovering på G

Vi utmanar ödet i Göteborg!

Imorgon bär det av till Göteborg och min kära familj.

Jag har inte varit "hemma" sedan i somras, och det känns alltid i hela kroppen när det gått för lång tid emellan besöken. Jag kommer alltid att betrakta västkusten som mitt speciella hem även om jag redan hunnit bo i Stockholm i 14 år (helt galet!) och följaktligen boat in mig rätt ordentligt i den här stan också.

Jag planerar faktiskt också att göra en avstickare till Ullared på fredag och köpa lite julklappar, babygrejer och övrigt kul skräp som finns att hitta i Gekås. De här planerna har känts fantastiskt bra och roliga ända tills de senaste dagarna... Jag har nämligen börjat klia mig i huvudet och undra om jag är komplett GALEN som tänker genomföra en sådan här resa när jag har ca 2,5 vecka kvar till förlossning!? På riktigt. Är jag galen?? 

Jag kommer nog inte att kunna sätta mig i bilen för denna sex-timmars resa utan att först kolla upp varenda sjukhus som finns längs vägen, just in case. Och förlossningsväskan får följa med. Som sagt...galen.

Älskat och hatat av många - Gekås i Ullared 

It's the final count down

Tre veckor kvar!

Foglossningsbök en masse och en allmän känsla av nervositet vittnar om att det börjar närma sig due date. Kan vakna tidigt och bara vara helt supernervös! Som om jag skulle uppträda i Globen eller något.

För att skingra tankarna lite rå-renoverar jag och maken sovrummet som bara MÅSTE bli klart innan babyn kommer.  Och när jag blir för trött sitter jag på en stol och högläser ur boken "Föda utan rädsla" av Susanna Heli, medan mannen fortsätter måla.

(Mycket bra bok som jag varmt rekommenderar alla blivande föräldrar by the way.)

Imorgon blir min första måndag på evigheter som jag inte ska upp klockan medvetslös (dvs. 06) utan kan sova uuut och det ska jag fira med extra mysig frukost för mig och min lilla 3-åring som numera kommer vara hemma med mig varje måndag och fredag och får kortare dagar de övriga tre dagarna hon fortfarande går på dagis. Känns SÅ bra i mammahjärtat!

Vem är du där inne, lilla figur?

Officiellt mammaledig!

Känns overkligt.

Idag arbetade jag min allra sista dag på jobbet och har därmed officiellt påbörjat min mammaledighet! Woop woop!
Jag har försökt föreställa mig hur livet nu kommer att se ut och kännas, men det går liksom inte helt. Trots att jag redan testat på att vara mammaledig en gång förut. Men då var det ju under helt andra premisser. Nu lever jag i en annan bostad, i en annan kommun, har en 3-åring att samtidigt ta hand om och framför allt - det är ett helt annat barn denna gång. Ett barn jag ännu inte känner, med behov jag ännu inte lärt mig tillgodose. Så det blir nytt och spännande det här, oavsett vad.

I snabb, nästan panikartad takt håller vi på att få hem de olika prylar vi tänker oss att vi behöver innan babyn gör entré. Skötbord, bilstol, blöjor och så igår BADKAR. Nej, inte babybadkar utan ett riktigt badkar i vuxensize.

Jag har längtat efter det i flera år och vet att det hjälpte mycket för förlossningsvärkarna förra gången. Så ända sedan vi flyttade in i vårt radhus för ett halvår sedan har jag tjatat om att "den dagen jag blir gravid igen måste jag bara ha ett badkar hemma". Och nu med tre veckor kvar av graviditeten står det himla badkaret äntligen här.

Tyvärr går det inte att ställa det i badrummet, eftersom vi upptäckt att golvet är svagt och behöver förstärkas först (vilket vi gör i samband med en ordentlig renovering nästa år). Så jag kommer vackert få finna mig i att bada inne i den mindre fräscha tvättstugan, haha! Och vet ni, jag kan gott sitta där med tvätt och skit runt omkring mig, så länge jag får bada badkar. :)

3 veckor kvar till due-date!

Socialt experiment om våld

Jag kan inte tro att det är sant?!

Är vi så FEGA?!! Är vi så rädda att säga ifrån (eller att blanda oss i "andras angelägenheter") att vi hellre håller tyst medan vi bevittnar övergrepp? Jag är chockad.

Jag älskar Sverige och jag älskar mitt folk, men jag måste erkänna att jag undrar om vi är det enda landet i världen där ett sådant här socialt experiment skulle redovisa ett sådant ytterst pinsamt och skrämmande resultat? Vad är det MED oss? Sover vi inuti? Hur kan man inte reagera i en sådan här situation? 

Jag vet att vi alla någon gång har läst om liknande situationer i media. Det finns (tyvärr) gott om fall där misshandel, rån, till och med våldtäkt ägt rum mitt på öppen gata, med flera vittnen. Vanliga hederliga svenssonfolk på väg hem från jobbet. Som alltså sett grova övergrepp pågå och istället för att ingripa valt att sänka blicken och skynda därifrån. Och vi alla reagerar på samma sätt när vi läser det. Men HUR KUNDE övergreppet få fortgå trots vittnen?! Vad var det för människor som inte ingrep? 

Well, FEMTIOTRE personer var med i detta experiment - EN enda person sade ifrån!
Snälla säg att du (och jag) skulle ha varit den som reagerade!

Fars dag!

Idag, denna Fars dag är det läge att hylla mitt livs fantastiska fäder.

Min egen underbara pappa som på många sätt givit sitt liv för mig och mina syskon. Min pappa som är ett av mitt livs stora exempel och som alltid, alltid har funnits där med kärlek stöd och uppmuntran. Jag vet ingen människa som är kapabel att gå igenom utmaningar med samma outtröttliga tro och optimism som honom. Jag vet ingen som älskar sin familj så mycket som honom. Jag vet ingen som kan kasta huvudet bakåt och ASGARVA så som honom. :) Han är på många sätt en sådan pappa som jag tror de flesta drömmer om att få ha. Jag är honom evigt tacksam.

Den andra pappan jag vill hylla idag är min ljuvliga make. Han kom in i mitt liv som en helande ängel för snart åtta år sedan och har givit mig glädje, livskraft, kärlek, trygghet och inspiration sedan dess. Nu är han inte bara min utan också våra (snart) två barns hjälte och bästa vän.
Jag älskar honom som en tok (även om han GÖR mig tokig ibland, hehe) och kan ibland inte förstå hur lycklig jag får vara som delar mitt liv, mina drömmar och en familj med denna enastående man.

Pannkaksbrunch med Fars dag - present till den bästa pappan!

Min kära lillebror kom på middag ikväll och fortsatte Fars dag-firandet. Med fulla magar, dimljus och soft bakgrundsmusik är det inte lätt att hålla sig vaken en söndagskväll...  :) Hmm...borde det inte vara den höggravida kvinnan med svullna fötter och foglossningar som ligger där och slappar istället? Nä just det ja. .. det var ju FARS dag idag, inte mors. :)

Två trötta (men stiliga) män har däckat på soffan

Nä, ja é inte bitter....

Idag är en sådan där dag då jag borde få en liten, liten medalj..

Jaha, och varför ska du ha medalj då, undrar du?

Jo för att hela mitt arbetsteam just nu sitter vid en pool i 27 graders värme och glassar någonstans i Abu Dhabi. Bor i sviter med utsikt över kristallblå hav och vita stränder. Och jag…jag håller ställningarna här på kontoret i de grå Stockholmsdimmorna. All alone… (well, två praktikanter har jag åtminstone till sällskap). Detta lilla preggo kunde ju nämligen inte ge sig ut och flyga flygplan så nära förlossningsdatum. Men jag e inte bitter…

Ok, kanske en liten, liten smula bitter då.

Till råga på allt har jag värre foglossningsproblem idag än någonsin. Jag tar tre steg, sedan måste jag stanna och låta smärtan lägga sig, sedan andas jag och tar tre steg till, och så måste jag stanna igen… och så där tar jag mig fram just nu. 

Känner mig dessutom APSTOR och tung och trött i kroppen. Kungligt trött på att vara gravid med en liten galning som konstant utan avbrott (så känns det faktiskt) sparkar och röjer där inne! Jag var ute en kort sväng nu på lunchen för att fynda Fars Dag-present till min älskade man och såg då även MÄNGDER av fantastiska (dam) kläder som jag gärna skulle svida runt i, men jag får ju inte plats i något av det förrän den här badbollen till mage krymper till normal storlek. Normalt kanske jag bara skulle rycka på axlarna åt det, men just idag… just idag vill jag spotta och fräsa och hämta en sax och klippa hål i alla fina kläder som jag inte kan ha och tala allvar med bäbisen om att hon borde överväga att komma några veckor tidigare än planerat. 

Tydligen ska det komma till den här punkten i graviditeten för de flesta kvinnor. Där man liksom är så less på det hela att man vill kräkas i närmsta mugg. För DÅ! Då är man så desperat att man tillslut är beredd att göra precis vad som helst- till exempel att FÖDA ut barnet. (Vem vid sina sinnens fulla bruk hade annars övervägt en sådan ohyggligt smärtsam lösning?)

Ja jag är tydligen där nu. Och då har jag ändå fem veckor kvaaar… Så ge mig den där medaljen, tack! :-/

Kollegans utsikt just nu versus min utsikt just nu...

Abu Dhabi versus Stockholm fredag 7 november

Olof Röhlander & Linda Pira: Vad väntar du på?

Sitter just nu med ett jobbreportage jag gör med Olof Röhlander, superinspiratör, mental tränare, certifierad coach och författare. Gör lite research inför intervjun och hittade då detta fina citat, som jag kommer att printa ut och sätta upp på spegeln där hemma.

Olof Röhlander

Hur ofta stoppar man inte sig själv innan man ens vågat doppa tån i vattnet? Varför är det så outhärdligt svårt ibland att ta klivet och satsa fullt ut på drömmar man kanske gått och burit inom sig i många år? 

Detta citat från Olof smular effektivt sönder några av de vanliga ursäkter man slänger omkring sig i brist på mod att fullfölja drömmen. ”Jag har inte råd”, ”jag har inte kunskaperna som krävs” ”jag är för gammal” eller ”det är ju ändå för sent”. Jag har (tyvärr) själv yttrat dessa ord alltför många gånger. Och vad har det lett till? Absolut ingenting!

Det är just det som är problemet. Så länge vi fortsätter att mata oss med dessa hindrande tankar gömmer vi oss tryggt och fegt bakom bekväma ursäkter och står alltså kvar på exakt samma plats som vi gjorde förra året, och året innan… Och ja, du gissade det. Om ytterligare fem år kommer vi fortfarande att stå på samma ruta. Om vi inte förändrar något nu. 

Den svenska rapartisten Linda Pira sa en gång något i en intervju som fastnade hos mig. Hon pratade om sin egen ångest inför att våga satsa på sin musikkarriär (som ju går fantastiskt bra). Om hur hon backat och fegat ur många, många gånger innan hon slutligen kände att nu räcker det.

"Tvivlet kommer alltid att finnas där. Inse att du inte kommer att vakna en dag och känna dig hundra procent redo. Att aldrig försöka bryter ner självkänslan. Att utmana sig själv bygger upp. Ibland failar man. Men ofta upptäcker man att det inte var så svårt eller farligt som man trodde. Någon gång måste man våga, annars missar man ju allt".

Ja du Linda... tror jag ska låta de orden sjunka in lite ikväll.


Läs Olof Röhlanders tips för att hitta motivationen här

Snygga skötväskor för trendiga mammor

Varje nybliven mor drömmer väl om en snygg skötväska som kan hänga lite stiligt på vagnen och se ut som att man är en allmänt organiserad person (när en snabb titt ner i väskan i själva verket avslöjar ett bohemiskt kaos av flaskor, nappar, halvätna äppelskrottar, salvor och blöjor - såväl oanvända som använda)? 

Priserna på skötväskor (iallafall snyggare varianter) gör mig dessutom smått mörkrädd. Men! Inte desto mindre kan jag drömma lite och kanske också inspirera dig som letar skötväska (och så hittar vi förhoppningsvis samma produkter, fast billigare på blocket, hehe).

Snygga skötväskor för trendiga mammor

Snygga skötväskor

1. Storksak skötväska Bailey Textil Korall

2. Littlephant Messenger bag Waves black

3. Littlephant daybag Fruitgarden yellow

4. Storksak skötväska Elisabeth Quilted

5. Skip hop skötväska Forma grå

6. Elodie details skötväska Graphic devotion

7. Elodie details skötväska Apple of my eye

8. Babymel Skötväska Amanda Printed Röd

9. Babymel Skötväska Ella Quilted Black

10. Littlephant Waves Gray

11. Skip hop duo Barcelona Chevron

12. Babymel Skötväska Amanda Quilted Moss

Väl inne på temat (sorry, men mitt huvud snurrar just nu till 60 procent kring sådant här) tänkte jag fortsätta att frottera mig och er i babygrejer; nämligen barnvagn. 

I lördags fick vi tack och lov äntligen tag i en fin vagn. Efter mycket fundering blev det en röd-svart Bugaboo Buffalo. Själva köpet är i sig en otroligt festlig historia:

Jag hittade just en sådan vagn jag ville ha på Blocket för ett riktigt bra pris och bestämde genast en tid för "besiktning" hos säljaren. Två timmar innan vi skulle åka dit fick jag dock för mig att jag först skulle kolla in vagnen hos en "ordentlig" försäljare så jag verkligen visste hur vagnen funkade.

Så jag och min man svängde förbi en Babyproffsen-butik och fick jättebra hjälp och guidning av ett supergulligt butiksbiträde som varmt rekommenderade vagnen och till och med avslöjade att hon själv hade just en sådan. Vi tackade och åkte därifrån helt förvissade om att det var rätt vagn för oss.

Två timmar senare åker vi till Blocket-säljaren för att köpa vagnen, hittar adressen och när dörren öppnas: Vem står där? SAMMA kvinna vi just fått hjälp av i Babyproffsen-butiken en stund tidigare! "Men det är ju DU?!" utbrister jag och sedan kan vi typ inte sluta skratta. Så himla lustigt sammanträffande!

Men vagnen är nu iallafall på plats här hemma och vi är ivriga att få fylla den med bäbis. :)

Bugaboo Buffalo - vårt (well, babyns) nya vrålåk

Hjälp! Babyn kommer ju snart!

Happy Halloween! Och glad Allhelgonaafton!

Vi hade en helt underbar gårdagskväll i en villa någonstans i Täby med våra kära vänner. 12 vuxna och alla våra härliga små barn som åt god mat, dansade (well, barnen), pratade, lekte och myste. Jag insåg verkligen vad mycket jag har behövt det där! Och vad betydelsefullt det är att ha vänner i sitt liv som man älskar, kan vara sig själv med och får känna sig en del av. Så enormt tacksam!

Och så vaknade jag 7.30 imorse, plötsligt helt klarvaken. Med en tanke i huvudet:
MÅSTE. FÅ. KLART. TILL. BÄBISANKOMST!

Jag har nog haft så mycket omkring mig att jag inte hunnit stressa över det här att ett barn faktiskt kommer ut om 5 veckor (om inte tidigare), men just den här morgonen fick jag alltså nervositetsfjärilar i hela kroppen och en akut känsla av att jag måste rusa till ICA och handla blöjor, inotyolsalva och babypuder. NU!

För att inte tala om att köpa barnvagn, packa förlossningsväskan, skriva förlossningsbrev, hinna läsa lugnande lektyr om andningstekniker (har ju glömt hur man GÖR när man föder barn!), ta ner babykläder från vinden, sätta upp spjälsängen och framför allt: få klart renoveringen i vårt sovrum så att vi slipper sova i kontoret när mini dyker upp…

Så mycket att göra! Så lite tid! Hämta gasmask! Beställ epiduraaal!

(Låt er inte luras av mitt harmoniska leende på bilden. Den togs i förrgår... Idag har paniken officiellt satt in!)

Gravid vecka 35. 

Äppelformad kropp - före och efter

Jag har skrivit en hel del om olika kroppstyper här i min blogg, och tänkte bjuda på lite fler roligheter på det temat idag.

Jag fick förra veckan ett mail från en väldigt härlig ung kvinna som heter Linda och som bad om min hjälp. Hon har nyligen fött sitt andra barn och befann sig nu mitt i det stadie många av oss som fött barn upplevt; mjukisstadiet. Det vill säga när kroppen visserligen inte längre har en bebbe på jäsning men ännu inte hunnit börjat återgå till vad den var före graviditeten. En go och mjuk mammakropp helt enkelt. :)

Mysigt, men inte alltid så kul när man själv mest längtar efter att få känna sig fin efter nästan 10 tunga månader av graviditet och eviga kläd-kompromissanden för att rymma en växande mage.

Med tillåtelse från Linda vill jag nu visa ett exempel från verkliga livet där hon applicerat de tips jag givit angående hur hon bäst kan klä sin kroppstyp, som just nu går åt äppelformen.

Så här skriver Linda: 

"Idag har jag bara känt URK för att klä mig. Jag ser bara galen ut i ALLT! Vad gör man åt tröjor när man ser ut så här?"

Linda före.

Mitt svar till Linda:

"Du tänker helt rätt med V-formen men låt den vara lite öppnare i halsen för att ge längd åt hals och dekolletage. En trekvarts-längd på ärmen vore också snyggt på dig. En topp som sitter åt under bysten (sk. empirsnitt) antingen med en linje i sömmen eller eventuellt med ett smalt bälte och som sedan faller ut lite fritt (inte klistrar åt) över magen är perfekt. Gärna i lite skirt löst material. Toppen kan gärna sluta lite längre ner på höften för att balansera underkropp. Håret kan komma upp i en snygg hästsvans eller knut på huvudet för att dra hela intrycket uppåt, inåt och ge extra mycket fin hals och dekolletage. "

Jag ritade även ett exempel till Linda för att visa hur jag menade samt skickade över lite bildförslag på lämpliga överdelar.

Några dagar senare kom ett nytt mail från Linda med nya bilder där hon applicerat mina tips och de enkla men ack så ljuvliga orden: "Idag kände jag mig snygg, tack!" Och snygg ÄR hon! Sophisticated mama!

Linda efter att ha tillämpat mina tips.

Vilken duktig elev! Det är fantastiskt roligt att se vilken skillnad det kan göra med rätt snitt, former och färger.

Tack vackra Linda för att du visade detta så fint och för att jag fick lov att använda dig som ett exempel!

Läs mer om de olika kroppstyperna här:
Äppelformad kropp
Päronformad kropp
Timglasformad kropp
Rektangelformad kropp

Ge en komplimang - super win-win!

Idag hände en sådan där härlig grej som man lever länge på.

En helt främmande man i 35-40 års åldern stannade mig plötsligt på gatan, slog glatt ut med händerna och sa: "Ursäkta, jag ville bara säga; vad fin du e´!"

Jag tackade honom mycket överraskad och hemskt, hemskt glad. Fick spontan lust att klappa honom tillgivet på armen (jag kan möjligen ha gjort det också, minns inte helt) och fortsätta tacka honom i ytterligare flera minuter, men mannen bara log och var redan på väg bort innan jag hann berätta hur glad han gjort mig.

Efteråt brann en liten varm brasa i magen och i hjärtat på mig. Det var just hans vänliga och uppriktiga sätt att säga det som gjorde mig så glad. Hans enkla ord innehöll ingen laddning eller underliggande mening - bara en vänlig och genuin komplimang till en annan människa helt enkelt. Det tog honom kanske 10 sekunder att säga, men orden har värmt den här höggravida, trötta kvinnan hela resten av eftermiddagen.

Och jag tänkte på det efteråt. Hur ofta tar jag själv tillfället i akt att ge någon annan (till och med en främling) en vänlig komplimang eller visa min uppskattning? Hur ofta ser jag inte saker, människor, företeelser som är njutbara, vackra och värda att lyfta fram? Och det är troligen alldeles för sällan som jag ger uttryck för det. Vilket slöseri!

Jag har ibland gjort det, tagit mod till mig att ge en främling en spontan och uppriktigt menad komplimang och kan fånigt nog nästan bli nervös och behöver liksom samla lite mod först. Men
reaktionen är ALLTID den samma. Personen i fråga fullkomligt lyser upp som en fackla (liksom jag själv gjorde idag) och vad intressantare är; JAG lyser också upp efter att ha givit komplimangen.

Det blir en underbar kedjeeffekt där vi båda går ur situationen som lite gladare, varmare och lättare människor. Win-win! :)

Så TACK, du fina goda man som blev mitt exempel idag och valde att inte behålla en komplimang för dig själv, utan bjöd mig frikostigt på den när jag som mest behövde det. Jag tänker ta vid där du slutade, och lovar härmed att jag varje dag med start imorgon 30 oktober 2014 ska leta aktivt efter saker att ge andra människor komplimanger eller min uppskattning för. Jag ska dessutom leverera mina goda tankar direkt till personen i fråga när det är möjligt. Amen.

Ska bli spännande att se vad som kommer att hända inom mig och omkring mig den närmsta tiden. To be continued...

Hur ofta ger du andra människor komplimanger och uppskattning?

Snyggaste gravidkläderna just nu

Tänk att jag bara har knappt sex veckor kvar innan denna graviditet är över och barnet ska förflyttas från insidan av min kropp till utsidan. Helt galet!

Jag och maken pratar hela tiden om det, men ingen av oss lyckas liksom ändå greppa detta - att det på riktigt kommer en liten ny person som tänker joina vår familj nu strax. Att vi blir fyra i hushållet och att vi ska ge oss på det här med bäbisskap igen. Det är verkligen en väldigt speciell tid att få uppleva, både superjobbig och verkligt fantastisk. Särskilt svårt har jag att greppa, att jag om bara några ynka veckor ska ta mig igenom och (förhoppningsvis) överleva en förlossning igen. En inte heeelt harmonisk känsla sprider sig i kroppen när jag tänker på det...

Så jag sysselsätter mina små grå med annat, betydligt mer behagligt. Som vad jag kan tänkas klämma ner magen i dessa sista veckor. Känner man sig redan stor och otymplig är det iallafall trevligt att få känna sig stor och otymplig i riktigt schyssta gravidkläder. Bevara någon slags värdighet liksom. ;)

Så nu har jag vaskat fram det bästa från ett gäng siter med gravidkläder. Voilà:

Snyggaste gravidkläderna just nu:

Leopardmönstrad topp, Omlottröja, byxor i skinnimitation, spetskjol, ullkappa- allt från hm mama.

Klänningar - alla från glammom

Alla kläder från Asos Maternity

Mönstrade byxor, paljettopp, svarta byxor och mönstrade leggings - allt från lindex MOM. 

Ullkappa, mönstrade byxor, klänning, kjol och grå kappa - allt från mamalicious

Klänning, topp, jumpsuit, paljettklänning och leopardmönstrad klänning - allt från mamalicious

gravidklänningar - alla från lovelymama

Skinnjacka, blus och jacka - allt från mom2mom.