Byggmarknad = Styggmarknad

Vill du veta vad det värsta man kan göra en ledig lördag är?

Oavsett vad dina teorier är kan jag säga att du har fel. För inget av det du tänker på kan möjligen vara lika gräsligt som det vi gjorde igår: Ett besök på Bauhaus. Med 3-åring.

Se det framför dig: Du kommer glad i hågen, lite solbränd, hyfsat utvilad och farligt frimodig med din förhållandevis korta inköpslista. Ni är två vuxna, handlingskraftiga människor med ytterst välartat litet barn i släptåg. Lite spackel, några plankor, en vinkelhake och målartejp. Det blir finfint det här!

Och så börjar det. Jag kan inte förklara vad det är som händer, det enda jag vet med säkerhet är att en trollpacka, troligen gömd någonstans bland kakelplattorna, stjäl mitt barn och placerar en bortbyting i hennes ställe. Och denna bortbyting är förrädiskt lik min egen ljuvliga unge med sina ljusa korkskruvar och stora blå ögon, men så fort hon rör sig går det inte att ta miste - visst är det en trollunge som hoppat fram. 

Detta lilla troll rör sig snabbt som en vessla! Klättrar kvickt upp på högsta traven med plankor där hon stolt balanserar under höga amazonpapegoje-tjut, bara för att i nästa sekund befinna sig på golvet igen där hon springer som en rykande dåre igenom varje korridor i bygget, klättrar över tre badkar, får med sig 7 olika sorters skruvar och försvinner sedan bakom en Bauhaus-reklamposter. Där håller hon sig fnissande gömd tills jag hunnit leta och gapa mig igenom butikens femtiotusen kvadratmeter och darrande av frustration till slut hittar trollet och drar ut det från sin håla. Ja men någon måste ju ta hand om åbäket?!

Trollet sprattlar och protesterar och jag är trött, jag är sur, jag mår illa, jag vill uuut!
Ropar på maken som står 20 meter bort och språkar hjärtligt med en anställd om prisvärda parkettgolv och tecknar åt honom med hela kropp, själ och sinne att NU är det dags att GÅ! Jag är inte längre solbränd utan grå som betonggolvet i fejjan. Och smart som han är fattar han läget och skyndar över med långa kliv. 

Vi tar sats, lyfter upp trollungen, betalar prylarna och dumpar snabbt ner henne i korvmojjan utanför. Där trycker vi i henne (och oss själva) lite energi av tveksam kvalitet. Och kan du tänka dig! Ut ur korvmojjan kommer istället vår egen underbara lilla dotter med sitt stora leende och milda blick och ger mig en hård kram och slafsig puss på kinden. "Du är tillbaka!!" utbrister jag lättad och skyndar mig att sätta henne i tryggt förvar i bilen innan trollpackan försöker byta bort henne igen.

Och till allas vår glädje slutade det ödesdigra Bauhaus-besöket iallafall väl och resulterade dessutom i en fin liten barnpool som lillkråkan badat i heeela dagen lång. Men nästa gång vi åker till Bauhaus blir det koppel och trollspray. Believe you me.