Snön har smält undan en del så idag blev det skön barnvagnspromenix och lekpark med bäbis och storasyster. Jag satt på en gunga bredvid min dotter och betraktade molnen som hastigt for fram över himlen, och kände mig... liten.
Ibland tycker jag att världen krymper och blir sådär grå. Min erfarenhet är att den känslan oftast infinner sig när man ägnat för mycket tid åt meningslöst facebook-scrollande, eller kanske Instagram, Netflix (eller vad det nu är för tekniskt under som drar mest). Och så kommer man ut i naturen. Lyfter blicken. Lyssnar på ljuden. Kisar för solen och andas luft (istället för dammråttorna i soffhörnet).
Då växer livet en aning, och jag påminns om hur lite betydelse många av de saker man dagligen gör - egentligen har. Ja, till och med bloggande. ;)
Detta lilla spöke får fylla mer av mina dagar och mitt hjärta just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här är du varmt välkommen att tala ur skägget! :)