Jag hoppas verkligen att detta är något som går över snabbt med tanke på att vi när som helst kommer att ha en förlossning som drar igång. Jag vill ju helst inte att min lilla tjej ska vara sjuk när hon lämnas till barnvakt...
Apropå detta med barnafödande så har jag nog börjat känna en viss tillförsikt inför förlossningen, som ju hittills skrämt mig halvt till döds bara vid blotta åtanken. Jag är en aning coolare denna vecka och känner att det kommer nog gå trots allt det här (hoppas inte att jag får äta upp de här orden sedan...). Ett visst lugn har lagt sig över mig och nu känner jag istället mest otålighet över att komma igång.
Varje natt tänker jag att "det KAN bli i natt som allting sätter igång". Följaktligen sover jag inte toppenbra, eftersom jag är lite på spänn hela tiden. Det är en otroligt prövande sak detta, att inte ha minsta aning om när hela förloppet kommer att sätta igång. Jag måste liksom stå i känslomässig givakt hela tiden. Väskan packad, BB-telefonnummer inlagda i mobilen, kroppen laddad med pasta (och rätt mycket andra slags kolhydrater av mindre uppbyggande sort, hehe), barnvakter förvarnade, huset städat, Yes Sir! Alltid redo!!
Tre dagar kvar till due date. Suck, vill bara verkligen att detta ska vara över nu!
 |
| Hörru, kom uuut nu!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här är du varmt välkommen att tala ur skägget! :)